Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf vid Stettin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(genom en viss ödets nödvändighet) räddat
denne fromme herre, hertigen af Pomern, hvilken
så oförskyldt blifvit beröfvad sitt, oaktadt han
icke det ringaste förbrutit, utan blott i fred och
ro druckit sitt kära öl; men hvad han fato gjort,
det må hans kärlighet deliberato consilie (efter
mogen öfverläggning) göra.»
»Jag kan icke gå tillbaka» – utropade konungen –
»jacta est alea, transivimus Rubiconem (tärningen
är kastad, vi hafva öfvergått Rubicon)!»
Konungen framstälde i korthet ändamålet med
kriget samt de orsaker som tvingat honom att
företaga detsamma.
»Alldeles lika orsaker» – fortsatte han derpå – »har
hans kärlighet kurfursten äfven, och det vore nu
hög tid att något litet öppna ögonen och lösslita
sig från goddagarne, på det hans kärlighet icke
längre i sitt eget land måtte vara blott och bart en
ståthållare under kejsaren, ja, under en hans tjenare:
qui se fait brebis, le loup le mange (den som gör
sig till får, honom uppäter vargen). Nu då hans land
är fritt från den kejserliga soldateskan, har han det
bästa tillfälle att sjelf väl besätta och försvara
sina fästningar. Vill han det ej, så gif mig en,
till exempel Küstrin blott, och jag vill försvara
den. I kunnen då förblifva i eder desidia (lätja),
som eder herre så högt älskar.»
»Hvad viljen I eljest göra? Ty det säger jag eder
klart på förhand, jag vill icke veta af eller höra
talas om någon neutralitet. Hans kärlighet måste
vara min vän eller min fiende. Om jag kommer till
hans gräns, måste han förklara sig varmt eller
kallt. Här strider Gud och djefvulen. Vill hans
kärlighet hålla med Gud, nå väl, träde han då på
min sida, men vill han hellre hålla med djefvulen,
så måste han i sanning med mig kämpa, tertium non
dabitur (ett tredje gifves icke), det är visst. Åtag
eder det uppdraget att riktigt framföra detta till
hans kärlighet, ty jag har icke hos mig folk,
som jag kan umbära för att sända till honom.»
»Kunde man traktera med hans kärlighet, så ville jag
se till, huru jag sjelf kunde komma till honom. Men
så som han sig nu skickar, är intet att göra. Han
förlitar sig hvarken på Gud eller sina trogna
vänner. Derför har det gått honom såsom det gått
i Preussen och i dessa länderna. Mitt svärd skall
stå till hans tjenst, det skall bibehålla honom vid
hans höghet, hans länder och undersåtar. Men han måste
äfven göra sitt till saken. Han har ett stort intresse
i detta hertigdöme Pomern; det vill jag försvara
honom till godo, men med samma vilkor, som i Ruths
bok landet erbjudes den närmaste arfvingen, att han
nemligen skulle taga Ruth till äkta. Ty så måste
äfven hans kärlighet mottaga denna Ruth, det vill
säga i denna rättvisa sak förena sig med mig, så vidt
han vill ärfva landet. Derest så ej sker, så säger
jag också rent ut, att han det aldrig bekomma skall.»
På det vänliga rådet att vända om svarade konungen:
»För fred är jag icke obenägen, har nogsamt dertill
beqvämat mig och skickat mina sändebud, jag vet ock
ganska väl, att alea belli dubia (krigets tärning
är oviss), har väl erfarit det under de många år som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
