- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
295

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens tåg till Meklenburg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Strax vester om Barth ligger en stor sjö
vid namn Saaler-Bodden, skild från hafvet genom en mycket
smal landremsa, hvarest staden Wüstrow är belägen.
På sjöns södra sida inflyter den lilla floden Rechnitz och
bildar vid sitt utlopp ett moras, på ömse sidor om hvilket
vid stranden af sjön de båda städerna ligga, Damgarten inom
Pomern och Ribnitz inom Meklenburg. Den förra var öppen och
hade blott ett gammalt vakttorn, då besatt af tio kejserliga soldater.
Ribnitz deremot var försedd med murar och grafvar.

När konungen kom tågande till Damgarten, sökte de tio soldaterne
i tornet att försvara sig, men måste snart gifva sig,
hvarpå konungen lät slå tvänne broar öfver Rechnitz och,
när den öfriga hären anländt från Barth, gick han om natten till den
26 September öfver Rechnitz samt stod bittida om morgonen
framför Ribnitz. En afdelning fiendtligt rytteri, som mötte,
blef hals öfver hufvud jagad mot staden och i fullt sporrsträck
förföljd på vägen mot Rostock, under det att man genast
började löpa till storms mot Ribnitz’ murar. Sedan portarne
blifvit sprängda med petarder, inträngde svenskarne, och
fienden tvangs att begära qvarter. Några hus blefvo i första
natten plundrade, »med det blef strax af kongl. maj:t
förbjudet» – skrifver Grubbe – »och befalte han, att hvad
som borttaget var skulle återställas.» Svenskarne
förlorade endast tre man. – En vecka derefter föll äfven
Wüstrow, som var befästadt med en skans, i konungens händer.

Det sålunda vunna passet var af mycken vigt för utförandet af
konungens plan att utvidga sina vinterqvarter åt meklenburgska
sidan fram emot Elben samt på den vägen komma Magdeburg till
undsättning. Han lät också genast företaga skansarbeten för
att sätta det i tillbörligt försvarsstånd, att det skulle
kunna motstå det anfall, som konungen befarade från de kejserlige.
Ända till den 22 Oktober förblef också konungen här i Ribnitz.
Men hans här var för svag och dessutom af sjuklighet mycket
medtagen, så att hvarje tanke på vidare framträngande i
Meklenburg var fåfängt, och inväntandet af förstärkning skulle
allt för länge hafva fördröjt planens utförande.

Derför beslöt Gustaf Adolf att samla så många trupper, som kunde
undvaras, för att gå mot Gartz och tvinga fienden derstädes till
träffning samt om möjligt drifva honom ur hans dervarande fasta läge.
Så väl Gustaf Horn som Teuffel, hvilkas betänkande infordrades,
tillstyrkte konungen att ju förr desto hellre utföra denna plan,
till och med utan att invänta den påräknade förstärkningen från
Preussen, emedan man den förutan vore tillräckligt stark att möta
fienden. Kniphausen åter, hvilkens råd också infordrades, menade
att konungen borde stå fast vid sin plan att nalkas Elben, utvidga
sina qvarter och undsätta Magdeburg.

Konungen följde Horns och Teuffels råd, som
öfverensstämde med hans egen mening; men innan vi
följa honom på detta företag, skola vi kasta en
blick på Hinter-Pomern och krigsrörelserna derstädes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free