Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsrörelserna i Februari 1631 - Tilly i Neu-Brandenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var den 15 Februari, verkstäldes uttågandet. Det berättas, att Gustaf Adolf dervid varit sjelf
närvarande, och när han fick se Savelli, skall han hafva kallat honom till sig och tackat honom, som
öfvergifvit vistelsen i Rom för att kriga i Tyskland, hvarigenom han satt konungen i tillfälle att lära känna honom. När hertigen sedan tågat förbi, sade konungen till sina kringstående öfverstar: »Vore den karlen i min tjenst, skulle jag lägga hans hufvud mellan hans fötter. Detta slags folk räknar mycket på kejsarens godhet.»
Konungens tankar delades af Tilly, som hos kejsaren fordrade att på denne hertig skulle fastställas
ett exempel för att stäfja den vårdslöshet, hvartill så många officerare gjort sig skyldige i
Pomern. Hertigen blef dock efter någon tids fängelse frigifven och sedan på nytt använd.
Det berättar äfven, att då man, när derefter trossen kom, igenkänt förrädaren Quints packvagn och
tillstyrkt konungen att bemäktiga sig densamma, han skall hafva svarat: »Jag har gifvit mitt hedersord, och jag vill icke, att någon skall kunna förebrå mig af hafva brutit det.»
Tusen tunnor spannmål, fem stora och tio små metallstycken, vid pass nio läster krut och många andra krigsförnödenheter föllo i segrarens händer. Glädjen ökades dels genom inbekommandet af
flera små platser, dels genom underrättelsen att Colberg och Greifswald icke synnerligt länge skulle
kunna hålla sig. Det förra måste verkligen gifva sig några dagar derefter eller den 2 Mars.
»Konungen begifver sig i dag (den 18 Februari) från Demmin till Stettin» – skrifver Grubbe. – »Den
allrahögste Gud vare lof för sådan lycka och förläne kongl. maj:t vidare framgång!»
Genom dessa framgångar hade den svenska hären fått bättre qvarter, der konungen hoppades, att den skulle få ligga stilla och uppfriska sig, tills han med en bättre årstid skulle kunna verkställa sin plan att genom Meklenburg komma till Elben. »Vi hafva nu» – skrifver konungen till rikskansleren den 1 Mars efter återkomsten till Stettin – »förlagt alla våra trupper till att hvila sig i Meklenburg, Pomern samt Uckermark och Neumark.» Johan Banér förde befälet öfver trupperna till Demmin. Närmast honom förde Kniphausen befälet öfver trupperna kring
Neu-Brandenburg samt Baudissin och Teuffel öfver dem kring Prentzlow. Längst i söder stod Horn i
Neu-Mark.
Men Tilly drog ett streck öfver konungens räkning. Han hade skyndat att rädda Demmin, men kommit för sent; nu ville han göra ett försök att genombryta de svenska qvarteren för att åtminstone
undsätta Greifswald. Han uppbröt derför i början af Mars från Ruppin och riktade sitt tåg mot Neu-Brandenburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
