Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Gustaf Adolf och Johan Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf Adolf och Johan Georg.
Underrättelserna från Magdeburg blefvo hvarje dag allt mer och mer oroande. »Tilly och Pappenheim» – skrefvo borgmästare och råd den 20 April – »stå med stor makt framför vår stad, alla skansarne framför staden äro med storm eröfrade... så att vi sväfva i den största fara. Kommer icke skyndsam hjelp, tager det med oss inom få dagar en erbarmlig ända.» Sedan Gustaf Adolf vunnit Frankfurt, skref han derom till Magdeburg. Brefvet kom dit den 30 April och samma dag skrefvo borgmästare och råd sitt svar. De tacka Gud för konungens lycka, men... »nu är vår brygga af fienden antänd, våra båda förstäder hafva vi den 20 April stuckit i brand och lemnat, nu ligger fienden der och närmar sig vår stad. Tilly har skrifvit till oss, att han har oss i sina händer, att eders maj:t icke kunde hjelpa, och att vi borde vända oss till kejsarens nåd». Äfven detta bref slutar med en
bön om skyndsam hjelp, emedan de i annat fall vore förlorade. – Administratorn Christian Wilhelm skref den 1 Maj, att han förnummit, det konungen nu vore i fullt antågande, hvaröfver han gladde sig samt önskade honom af Gud allsmäktig lycka och välsignelse, på det att han med det första måtte anlända för staden.
Efter mottagandet af dessa bref hade Gustaf Adolf tagit ett vigtigt steg framåt till stadens räddning, men det hade tagits mellan svårigheter och osäkerheter på alla sidor, och de fortforo. Redan från Frankfurt hade Gustaf Adolf skickat en hofjunkare till Johan Georg för att förmå honom till ett förbund. Ett nytt sändebud, en öfverste, afsändes nu från Potsdam, ty den förre hade ännu icke återkommit. Öfversten skulle uppmana till förening med konungen för Magdeburgs räddning, anhålla om fritt och säkert genomtåg genom Sachsen och att kurfursten ville personligen möta
konungen.
Den 12 Maj anlände ändtligen det första sändebudet till Spandau, der konungen då befann sig. Han medförde som svar från Johan Georg ett ömkeligt nej till allt hvad konungen begärde. Ett förbund vågade kurfursten icke inlåta sig på för kejsaren; genomtåg vågade han icke tillåta, för att icke draga krigets skådeplats in i sitt land. Efter aftalet i Leipzig måste han dessutom vara betänkt på att hjelpa protestanterna i Schwaben och Franken, der de från Italien kommande kejserske ville tränga med våld igenom. Dertill vore han sysselsatt med värfningar, hvarför han icke kunde komma till samtals med konungen. Kurfurstens beteende förefaller ännu ömkligare, när man besinnar, att
han var fullkomligt viss om sanningen i konungens framställning. Han kände lika väl som Gustaf
Adolf ställningen i Magdeburg, kände äfven genom en Pappenheims agent, som han vunnit, kejsarens
och Tillys planer och att det efter Magdeburgs fall skulle gälla honom. Äfven Arnim, som nu stod i Johan Georgs tjenst, understödde den svenske konungens uppmaningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0327.html
