- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
331

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magdeburgs fall - Gustaf Adolf tågar mot Berlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I sitt bref till kejsaren skall Tilly hafva yttrat, »att efter Trojas och Jerusalems förstöring någon sidan victoria icke blifvit sedd.»

Såsom man lätt kan finna, väckte Magdeburgs fall ett oerhördt uppseende ej blott i Tyskland, utan i
Europa. »Några illvilliga» – skrifver Adler Salvius – »beskylla för olyckan Hans Maj:t, som hafver dem alltid förtröstat på hjelp och icke kommit. Flera klaga på kurfursten af Brandenburg... Största delen skylla på Kursachsen, som hvarken hafver förenat sig med Hans Maj:t eller gjort något godt till saken, utan mycket mer under sjelfva belägringen hafver förhållit staden dess uppköpta krigsförnödenheter uti sitt kurfurstendöme.»

Tilly sjelf förklarade i sitt bref till kejsaren, att Gustaf Adolf gjort allt hvad i hans förmåga stått att komma staden till hjelp. »Konungen af Sverige» – heter det – »har visserligen med yttersta flit bemödat sig att komma Magdeburg till hjelp, till den ändan sammanfört sin armada och redan kommit på några mils väg nära Magdeburg,... men emedan man med all makt har beträngt staden, så har man förekommit honom, och hjelpen kommit för sent.»

Gustaf Adolf tågar mot Berlin.


I Spandau fick Gustaf Adolf de första underrättelserna om denna förfärliga olycka. Att hon skulle gå honom till sinnes, är naturligt, då man tager i betraktande, hvilken vigt han fästade vid Magdeburg, och det ej blott ur den allmänna synpunkten af en betydelsefull protestantisk makt, utan äfven i afseende på sjelfva krigförandet – huru högt stadens räddning legat honom om hjertat och huru mycket han derför vågat och stod i begrepp att ännu våga, i den stund han fick underrättelsen, att allt var förgäfves.

För att bemöta talet af dem, hvilka skylde olyckan på honom, utfärdade Gustaf Adolf en manifest, hvari han visade omöjligheten för sig att tåga fram emot Elben och blottställa sin här, då han icke understöddes af de protestantiska kurfurstarne, hvilka sålunda voro de, som fingo uppbära skulden till hvad som timat. För öfrigt finnes icke i de offentliggjorda skriftsamlingarna från denna tid någon skrifvelse från Gustaf Adolf, hvari han uttalar sina känslor med anledning af Magdeburgs fall.

Han hade gjort sig räkning på ett längre motstånd från stadens sida, något som också kunnat åstadkommas, om borgarena sjelfve gjort sin plikt lika väl som Gustaf Adolfs krigare, och derför öfverraskadas han af de plötsliga buden. Han väntade nu, att Tilly skulle vända sig mot honom, och fick derför fullt upp att göra med ordnandet af sitt återtåg och försvaret mot den framryckande fienden.

Men någon Tilly kom icke. Tack vare Magdeburgs förstöring, hade han förlorat den bästa utgångspunkt
för sina krigsrörelser, hvartill kom brist på lifsmedel, som gjorde, att han snart måste lemna hela trakten och afgå till Thüringen. Sedan Magdeburg blifvit så godt sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free