- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
335

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf vinner fast fot vid Elben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gustaf Adolf vinner fast fot vid Elben.


Sedan konungen dröjt några dagar i Greifswald, hvars fästningsverk af Grubbe beskrifvas såsom »sköna
och nätta, så att deras like icke finnes i Pomern», begaf han sig åter till Stettin. Det var nu ett år förflutet, sedan hans ankomst till Tyskland, ett år rikt på vigtiga händelser och mycken framgång, men också rikt på bekymmer, dels med afseende på härens underhåll, dels med afseende på de båda protestantiska kurfurstarnes vankelmod. Deras hållning inverkade må hända mer än något annat på konungen.

Gustaf Adolf umgicks på denna tid med tanken att lemna Tyskland och begifva sig hem samt samtalade
derom med sin omgifning. »Konungens afsigter» – skref Grubbe till Axel Oxenstierna dagen efter hans afresa från Stettin till Spandau – »konungens afsigter, så vidt man af samtal och annat kan döma, gå derpå ut, att konungen måtte få en fast fot vid Elben och sålunda afskära fienden från Meklenburg. Sedan menar jag konungen ser till att belägra Rostock och Wismar, och, så vida kurfurstarne af Brandenburg och Sachsen och de andra evangeliska ständerna sig icke annorlunda
än hittills med konungen förbinda, så menar jag, att konungen låter dem föra deras tyska krig sjelfve det bästa de kunna, kanske lemnar några tusen man till undsättning. Men konungen sjelf begifver sig, så snart sjökanten kan vara säker, hem till sitt land igen, hvartill mig tyckes, att konungen nu mera än förr vänder hågen.»

I det fallet skulle antingen Axel Oxenstierna eller Johan Casimir behålla högsta befälet i
Tyskland. »Detta är så under tiden samtalsvis yttradt, men något bestämdt beslut blifver icke
fattadt, förr än eders nåde (Axel Oxenstierna) kommer hit, det alla gode högeligen efterlängta.»
Brefvet visar oss konungens närmaste afsigter, och till deras utförande afgick han från Stettin den 21 Juni samt inträffade i Spandau den 23.

Han sammandrog genast rytteriet, som var förlagdt i norra Brandenburg (öster om Elben), till
Alt-Brandenburg, hvarifrån han den 29 Juni uppbröt med 5,000 ryttare och 1,000 musketerare. Det öfriga fotfolket qvarlemnades under Johan Banér att befästa städerna Brandenburg och Rathenow vid Haveln.

Denna flod, vid hvilken det nämnda Brandenburg ligger, flyter derifrån i nordvestlig riktning till Elbe, bildande vid sitt inflöde i denna flod en spetsig vinkel, der staden Havelberg ligger. På andra sidan Elbe, något nordvest om Havelberg, ligger Werben. Mellan dessa båda floder var Magdeburgskt område, hvarest i närheten af Elbe låg klostret Jerichow. På andra sidan (vestra) floden, mera åt norr, låg Tangermünde. Från Magdeburg till Havelberg flyter Elbe hufvudsakligen i nordlig riktning, men böjer sig der åt nordvest.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free