Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aftonen före slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom katolikernas rika städer oeh länder, hvilket allt vunnes genom en enda seger. Fienden vore dem icke obekant, och de visste af föregående strider, att man nog kunde komma till rätta med honom, huru spotsk han än stälde sig. Af sachsarne, hvilka stredo för eget land, hoppades han det bästa.»
»Men mer än på bundsförvandter och här förtröstar jag» – så slutade konungen – »på rättvisan af vår heliga sak. Ty vi strida icke blott för menskliga ting, utan för Guds ära och den sanna evangeliska tron. Tanken på det arma Passewalk, tanken på Magdeburg, tanken på de många tusen oskyldigt mördade menniskor, hvilkas blod från jorden ropar till oss om hämnd. Tviflen icke, Guds rättvisa hand skall straffa deras mordbragder.»
Derefter red konungen omkring bland regementena, talade uppmuntrande till soldaterna vid lägereldarna och gaf dem goda råd för den stundande dagens strid. Ryttarne, som hade mycket svaga och sämre hästar än de kejserlige, borde, när de kommo i handgemäng, sticka efter hästen och icke genast angripa den jernklädda ryttaren. Stucke de svärdet djupt i hästens bringa och vrede det om i såret, så skulle snart både häst och karl falla öfver ända och störta till marken. Till fotfolket sade han, »att de icke skulle skjuta förr än de sett hvitögat på fienden».
Men stämningen hos folket var god. Det var icke nu, såsom då konungen ville draga mot Tilly vid
Neu-Brandenburg, fråga om, att soldaterne sade nej. Tilly hade sedan dess förlorat mycket af sin
gloria, och man hade, såsom konungen sade till sina officerare, haft tillfälle att lära känna, hvad han egentligen dugde till. Med tillfredsställelse vände konungen åter. Sjelf tillbragte han tillsammans med Gustaf Horn, Johan Banér och Teufel natten i en vagn, med själen fyld af tanken på den kommande dagen.
Vi må nu kasta en blick på Tilly och den kejserliga hären!
Så snart Tilly fick underrättelse om förbundet mellan Gustaf Adolf och Johan Georg, ville han draga
sig tillbaka och intaga en stark ställning mellan Merseburg och Leipzig, men förmåddes af Pappenheim
att qvarstanna framför denna stad, der han stod i ett läger mellan Eutritsch och Möckern. Detta läger började till den ändan den 6 September att befästas, men under loppet af dagen ankommo underrättelser, att de förenade sachsiska och svenska härarna voro i fullt antåg mot Leipzig.
Då sammankallade Tilly om aftonen ett allmänt krigsråd. Här blef fråga om hvad som nu borde
företagas. Sjelf var Tilly af den åsigten att man borde i lägret afbida fienden. Detta läger var enligt hans åsigt oangripligt, och man kunde der med det rika Meissnerlandet i ryggen invänta ankomsten af Altringer och andra förstärkningar, då man blefve stark nog att gå anfallsvis till väga. Flere af de äldre, synnerligt wallon-öfverstarne, voro af samma tanke, men icke Pappenheim och i allmänhet icke de kejserlige officerarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
