- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
353

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Leipzig den 7 September 1631

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lemna sin fördelaktiga ställning, men äfven Gustaf Adolf ville hellre invänta ett anfall, än sjelf
angripa. Då han emellertid såg, att på detta sätt intet skulle blifva af, lät han sin högra flygel
rycka fram, så att denna lemnade Podelwitz bakom sig, hvarigenom äfven afsågs att få vinden från sidan. Ty en sådan mängd dam och krutmoln rullade från höjden ned emot de svenska linierna, att man knappt kunde se handen framför sig, än mindre iakttaga fiendens rörelser.

Pappenheim och Fürstemberg med flere hade under tiden bestormat Tilly med böner att få anfalla, och nu, när man såg svenskarnes rörelse på högra flygeln, gaf han ändtligen sitt bifall. För hela linien gafs tecken till framåtskridande och anfall. Då var klockan ungefär två e. m.

Pappenheim i spetsen för sina oöfvervinneliga ryttareskaror störtade som en stormvind ned emot vår
högra flygel, som genast gjorde halt, ungefär 1,000 alnar framför Podelwitz. Tilly sjelf framryckte med fotfolket mot svenska midten. Men ju närmare han kom, desto förfärligare blef verkan af det svenska artilleriet, och detta jemte den fasta hållningen hos de svenska fotregementena kom Tilly att vackla, hvarpå han drog sig åt höger, lemnande en bred lucka af mer än 3,000 alnar mellan sig och Pappenheim. Det var hans afsigt att kasta sig på sachsarne för att sedan vända sig mot vår venstra flygel, då, om allt gått efter önskan på hans venstra, hela vår här pressats tillsammans från tvänne håll, och saken snart varit afgjord. Det gick emellertid icke efter uträkning. Vi vilja först skildra striden på vår högra flygel och sedan följa Tilly.

Högra flygeln. Pappenheim hade icke förr hunnit på musköthålls afstånd från sin fiende, förr än han fick se de små musketerareafdelningarna sticka fram mellan ryttarskarorna, och från dem började också genast en häftig eld. Hästarne skyggade tillbaka för de täta blixtarne, det var omöjligt att bibehålla ordningen. Man måste draga sig tillbaka. Då beslöt Pappenheim att draga sig mera åt venster för att kringgå den svenska flygeln och anfalla den från sidan, Rörelsen verkstäldes genast.

Men Gustaf Adolf insåg ögonblickligt afsigten med denna rörelse och lät genast Johan Banér med andra
träffen svänga upp åt höger, så att derigenom bildades en rät vinkel emot första träffen. Pappenheim såg med förvåning, när han verkstält sin svängning och gaf befallning till anfall, en ny linie bildad mot sig. Anfallet skedde med det mod, som utmärkte dessa ryttare och deras anförare. Men här möttes också motståndare, sådana som de tillförene aldrig mött i öppen strid. Det uppstod en blodig fäktning, men svenskarne på sina små, magra hästar sutto icke blott orubbliga som berg, utan drefvo den ursinniga fienden tillbaka. Sju särskilda gånger störtade de i elden, men måste hvarje gång vända.

Konungen och Johan Banér redo omkring öfver allt, ordnande och uppmuntrande. Flera hopar musketerare
sändes från första träffen till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free