Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Leipzig den 7 September 1631 - Dagarne närmast efter slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
segern utan för sin ära och skulle hafva låtit nedhugga sig till sista man hellre än att gifva sig. När den inbrytande natten gjorde slut på striden, återstodo af dessa tappre blott 600 man, hvilka drogo sig undan till Leipzig.
Dermed slutade slaget vid Leipzig. De fyra regementenas tappra strid äfvensom fruktan att genom
någon öfverilning förlora det vunna slaget förmådde Gustaf Adolf att afstå från vidare förföljelse. Hären uppstäldes derför i slagordning. Konungen red genom lederna, tackade sitt folk för den mandom det visat. »Vårt folk, både svenska och tyska» – heter det i hans bref till svågern – »så många som kommo till att drabba (ty af fotfolket hade intet mer än tre brigader den äran) höllo sig träffeligen väl och trängdes nästan om att blifva framkommenderade.» Den blodiga dagen slutade, liksom den börjat, med bön.
Men på slagfältet lågo sårade och döda i tusendetal – inalles 13,000 man, hvaraf 7,500 på de kejserligas sida, 4,000 sachsare och af de våra 1,400 ryttare och 700 man fotfolk. Utom denna förlust för fienden blefvo 3,500 man fångar. Hela det kejserliga artilleriet togs, och det sachsiska återtogs äfvensom 100 fanor. Tilly och Pappenheim jemte flere af det högre befälet voro sårade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
