Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I konungens vinterqvarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt angripa kejsaren och Spanien. Ville ej den svenske konungen gå in härpå, så hotade Richelieu
med krig.
Dessa framställningar gjordes under loppet af December och början af Januari. Gustaf Adolf ville
icke gå in på något återställande af hvad han eröfrat, och endast om ligan afskedade allt sitt krigsfolk, som borde gå i fransk tjenst, ville han bevilja neutralitet. »På andra vilkor vill jag icke afhandla om någon neutralitet» – sade han till Charnacé. »Detta behagade denne intet väl – berättar Grubbe – »utan anhöll han ändå om restitution och sade, att eljest skulle alla döma, det K. M. sökte med detta kriget enskilda fördelar.» Han talade vidt och bredt om, huru kriget bättre skulle kunna föras, om ligisterna återfinge sitt land och finge behålla sitt folk; för deras neutralitet borgade konungen af Frankrike. »Det vore emot allt förnuft» – sade konungen – »att lemna så tvifvelaktiga vänner väpnade vid sidan af sig.»
Icke desto mindre förde Charnacé vid ett nytt företräde den 2 Januari samma språk, men då sade
Gustaf Adolf bestämdt ifrån, att han icke vidare ville höra talas derom; i annat fall ville han återställa det eröfrade i Spaniens händer och hellre göra en allmän fred. Detta tystade munnen på Charnacé.
Några dagar derefter anlände ett nytt sändebud från Frankrike, markis de Brezé, Richelieus svåger och enda arfvinge. Han kom med ett lysande och talrikt följe. En mängd förnäma fransmän hade förenat sig med beskickningen blott för att få se den nordiska hjelten. Den 8 Januari erhöll de Brezé företräde. Han yrkade på detsamma som Charnacé, hvilken äfven var närvarande, men då han erhöll samma svar, sökte de utverka, att åtminstone orterna vester om Rhen restituerades; men äfven detta afslogs.
Dagen derpå lät konungen lemna till fransmännen sina vilkor, hvilka voro ungefär desamma som förut. Han fordrade nu äfven, att allt land som blifvit taget från protestanter i Nedersachsen sedan 1618 skulle återställas samt att en fredlig förlikning skulle ingås mellan Baiern och Pfaltz, hvaremot han ville återställa hvad han tagit från Baiern, Trier och Köln. För underhandlingarna härom erbjöds ett stillestånd på fjorton dagar från den 11 till 25 Januari.
En samtida fransk författare berättar i sammanhang härmed ett par yttranden, som Gustaf Adolf skulle
hafva haft, och hvilka vi anföra, ehuru de synas vara föga trovärdiga. Gustaf Adolf skall hafva anhållit om ett personligt möte med konung Ludvig, för att med ens häfva alla stridigheter, hvilka hotade att uppkomma dem emellan. Markis de Brezé återförde Ludvigs svar, som var vägrande. Konungen vågade ej i denna hårda årstid företaga den långa resan, och dessutom kallades han af vigtiga angelägenheter till sin hufvudstad. Sändebudet skall hafva tillagt, »att om konungen ville komma litet närmare Lothringen, skulle kardinalen komma till hans möte.» »Min herr ambassadör» – skall då Gustaf Adolf hafva svarat – »jag tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
