Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf rycker in i Baiern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den döljande röken ännu tjockare, lät konungen antända en mängd fuktig halm. Afsigten lyckades
också fullkomligt. Tilly tycktes icke ens hafva iakttagit hvad som skedde midt öfver vid den
låtsade öfvergångspunkten. För all säkerhet afsändes emellertid 1,000 man fotfolk och 18 kanoner till det verkliga öfvergångsstället.
På morgonen den 5 April var bron i det närmaste färdig. Öfverste Wrangel fick befallning att med 300
finnar öfvergå floden, bemäktiga sig den lilla holmen och der uppkasta ett brohufvud. Det var utvaldt folk, och konungen hade lofvat hvar och en en belöning af 10 riksdaler. De skulle öfvergå på båtar, hvilka blifvit förda på vagnar från Donau.
Till en början gick allt lyckligt. De trehundra finnarne kommo öfver och började skyndsamt och med skicklighet sitt arbete, men nu blef fiendens uppmärksamhet väckt, och de öfverföllos genast af en
öfverlägsen styrka. Kallblodigt och med en tapperhet, som är öfver allt beröm, försvarade sig de fåtalige finnarne mot öfvermakten och veko ej, fast än anfallen förnyades flera gånger. Samtidigt fortarbetades på bron, utan att man lät störa sig af den rörelse, som snart blef synlig på den fiendtliga stranden, der naturligtvis Tilly snart skulle blifva underrättad om rätta förhållandet. Så fort bron var färdig, gick konungen sjelf öfver med två brigader fotfolk.
I samma ögonblick kom Tilly framryckande i dalen med tvänne stora fyrkanter och fyra kanoner, och konungen hade nätt och jemt hunnit öfver, så anföll han. Från den lilla holmen måste man vada öfver till stranden, hvarvid vattnet gick upp till armarna, men ingenting
nedslog modet hos de svenske krigarne, och konungens egen närvaro gjorde ock sitt till att öka modet
och stridslusten. Bairarne anföllo gång på gång, och striden blef ytterst het. Men all tapperhet å fiendens sida tjenade till intet mot den förfärliga elden från de svenska kanonerna på stranden, hvilken till följd af dennes bugtning stodo med mynningarna riktade mot samma medelpunkt. Mot deras väl underhållna eld uträttade Tillys fyra kanoner intet.
Men var det omöjligt för bairarne att drifva svenskarne tillbaka, så var det å en annan sida lika omöjligt för dessa att vinna plats och utrymme för förstärkning, så att det såg en stund ganska
tvifvelaktigt ut, hurudan den slutliga utgången skulle blifva, helst som ständigt förstärkning obehindradt kunde komma till fienden. Tilly hade slutligen dragit till sig allt sitt fotfolk. Men då fick man plötsligen se hela den fiendtliga venstra flygeln draga sig söder ut, och täta skott tillkännagåfvo omedelbart derefter, att en strid der brann löst.
Det var hertig Wilhelm, som icke kunnat fördraga att förblifva en sysslolös åskådare, utan sökt och funnit ett öfvergångsställe några tusen alnar längre söder ut, hvarest han öfverförde några sqvadroner af högra flygeln. Han blef genast anfallen, men försvarade sig och dref till och med fienden tillbaka, hvarpå fiendens hela venstra flygel ryckte emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
