Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungen beslutar sig för ett fältslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men på samma gång Pappenheim talade för omöjligheten och
ändamålslösheten af att anfalla den svenske konungen, påyrkade han
att för egen räkning blifva skickad till Westfalen, framhållande faran
af svenskarnes utbredande vid Rhen. Och detta förslag lyckades
Pappenheim drifva igenom. Wallenstein gaf honom två regementen kroater
och lät honom aftåga. Han skulle först begifva sig till Halle för att
belägra och intaga slottet Moritzburg derinvid, och sedan finge han
med de två regementena afgå till Nedersachsen. Den 4 November
lemnade Pappenheim Weissenfels, medtagande för belägringen af slottet,
utom kroatregementena, ännu två hästregementen och sex fotregementen.
Sjelf beslöt Wallenstein att draga sig tillbaka till Lützen. Detta
ligger nordost om Weissenfels, nära halfvägs mellan denna stad och
Leipzig; Halle, dit Pappenheim aftågade, ligger rakt norr ut från
Weissenfels. Wallenstein hade klokt anlagt sin plan. Han ville framför
allt locka Gustaf Adolf fram ur sitt förskansade läger vid Naumburg.
Men om detta lyckades, kunde två saker inträffa. Konungen kunde
antingen gå norr ut att rädda Halle och Moritzburg, eller öster ut
för att förena sig med sachsarne. I hvilket fall som helst var Wallenstein
besluten att anfalla, i förra fallet från sidan, i det senare i ryggen.
Emedan han var öfverlägsen i styrka och Gallas under tiden skulle
uppehålla sachsarne, hoppades han kunna slå svenskarne. Ett tredje
kunde inträffa, det att Gustaf Adolf låg qvar vid Naumburg. Men i
den händelsen ville Wallenstein lägga sig i vinterqvarter i vestra Sachsen
mellan Leipzig och Dresden.
Som vi veta, gick verkligen Gustaf Adolf öster ut i akt och
mening att förena sig med sachsarne och hertig Georg. Så långt hade
således Wallenstein beräknat rätt, men då inträffade något, som Wallenstein
icke tagit i betraktande och som med ens ändrade både Wallensteins
planer och hela ställningen.
Sedan Wallenstein qvarlemnat i Weissenfels några hundra man,
afgick han till Lützen, der han sjelf tog sitt högqvarter i staden, medan
hären lägrade sig i byarna på slätten rundt omkring. Om svenskarne
nalkades Weissenfels, skulle dervarande besättning med trenne kanonskott
gifva det tillkänna, och lika många skott från högqvarteret skulle
vara tecknet för härens samlande dit.
Den följande dagen, den 5 November, ett par timmar före
dagningen lemnade Gustaf Adolf Naumburg, qvarlemnande der en ringa
besättning. Tåget fortsattes hela förmiddagen på vägen till Pegau, som
ligger vid Elsterfloden, ungefär halfvägs mellan Naumburg och Grima.
Då öfverlemnades vid middagstiden till konungen ett bref, hvilket
var skickadt från Wallenstein till den kejserlige befälhafvaren i
Querfurt. Konungen bröt det och läste. Det innehöll en befallning till
den nämnde befälhafvaren, att han med sitt folk skulle afgå till
Pappenheim, som befann sig i Halle. Denna underrättelse, som visade,
att Wallenstein försvagat sig genom Pappenheims bortskickande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
