Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Natten mellan den 5:te och 6:te November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade varit vunnen. Nu hade det gynsamma tillfället i väsentlig mån
runnit konungen ur händerna.
Derför framkastades också i krigsrådet frågan, om verkligen
anfallsplanen borde vidhållas, eller om man borde draga sig tillbaka och
först söka verkställa föreningen med sachsarne och hertig Georg. Af
de närvarande röstade Kniphausen för det senare. Hertig Bernhard
deremot talade för anfallet. Konungen sjelf var af hertigens tanke.
»Det är bäst» – sade han – »att tvätta sig riktigt ren, när man
en gång kommit i badet. I krig är det dessutom det gynnande
ögonblicket som afgör allt».
Sålunda blef det beslutadt att anfalla. För att undvika faran af
Pappenheims återkomst beslöt man att hären redan ett par timmar
före dagningen skulle sätta sig i marsch. Vid solens uppgång skulle
man då kunna börja striden.
»Till fältrop bestämdes: »Gud med oss» – och derefter upplöstes
krigsrådet. Tröttheten efter det hastiga tåget jemte den besvärliga
öfvergången öfver Rippach äfvensom det arbete, hvilket med den
kommande dagen väntades, manade till hvila. Gustaf Adolf steg upp i en
vagn, der hertig Bernhard och Kniphausen utgjorde hans sällskap. All
annan hvila försakade han, sägande till dem, hvilka uppmanade honom
att söka sig ett beqvämare hviloställe: »Hur kan jag det, då jag rundt
omkring mig ser så många andra i saknad deraf?»
På afstånd bortåt Lützen kunde man se fiendens vakteldar i byarna
deromkring.
Konungen slumrade in, men sof oroligt. När han väcktes, var
midnatten nyss förliden, och nu tänkte han ej mer på någon hvila,
utan började genast anordningarna för framtågandet till Lützen. Hären
uppstäldes på trenne träffen, rytteriet som vanligt på flyglarna och
fotfolket i midten. Trossen bildade den tredje linien.
Så fort allt var ordnadt, gafs befallning till uppbrott. Klockan
var då mellan 4 och 5 på morgonen, men det var ännu alldeles mörkt.
Högra flygelns rytteri öppnade tåget, och derefter följde fotfolket i den
ordning, de voro uppstälda, så att vid framkomsten slagordningen skulle
med ens vara färdig och anfallet kunna taga sin början.
Man följde landsvägen, som går i nordostlig riktning till Lützen.
Ungefär halfvägs ligger byn Röcken, och här vek man af i östlig riktning
ut åt slätten. En matt strimma till ljusning, som bebådade dagen,
började då genombryta mörkret. Man kunde dervid urskilja på venster
hand Lützens torn. Derifrån sköts med musköter, och på sidan om
staden syntes något rytteri, medan man der bakom såg dunkla massor
af fotfolk och rytteri och tydligt kunde förnimma mera folk vara i
antågande.
Den svenska hären fortsatte oafbrutet sitt tåg. Ungefär 1,000
alnar sydost om Lützen måste man öfvergå en bäck vid namn
Mühlgraben. Öfvergången erbjöd inga svårigheter, ehuru bäcken strax nedanom
flyter genom sumpiga ängar, hvilka tilltaga i bredd framemot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
