Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Vid underrättelsen om konungens död - Regeringens ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Regeringens ordnande.
II
första bekymmersamma stegen på hans konungsliga stråt, då han på
riksdagen i Nyköping 1612 uttalade inför sin moder, hertigarne och
ständerna det heliga löftet »att blifva en rättvis konung och våga lifvet
för kristliga tron och fäderneslandets frihet».
Det gladde den gamle, der han lefde i lugn på sina gods, när
tidender kommo från landen på andra sidan sjön och förkunnade
konungens lof, och han tänkte i sitt sinne på gamle kung Carl och tackade
Gud, som så skenbarligen höll sin hand öfver sonen, att de profetiska
orden: »han skall göra det»—kunde gå i fullbordan.
Men äfven till honom, »den gamle hedersmannen och
allvarsamme riksdrotsen» — såsom han kallas — kom sorgebudet, och han
lade sina gamla ögon tillsammans att följa den älskade konungen. Han
dog, medan ständerna ännu voro tillsammans, den 3 Mars 1633.
Det anförda må vara nog för att antyda huru innerligt man både
offentligen och enskildt var fästad vid Gustaf Adolf och huru djupt
man sörjde honom. Hvad som mest drager blicken till sig är dock
den kraft, som våra fäder då utvecklade att i handling visa sig värdiga
den store konungen, och härvid framställer sig först den frågan, som
då var föremål för mycken öfverläggning — hvem skulle föra styrelsen
i Sverige, så länge hon, konungadottern, som man erkäadc-för -drottn
ning, var ett barn.
Regeringens ordnande.
Hvem som skulle styra Sverige under drottningens minderårighet,
blef den första frågan af vigt på den riksdag, som sammankallades efter
konungens död, sedan hufvudfrågan om tronföljden blifvit afgjord. Af
gammalt styrde riksföreståndare konungalöst rike. Det var en
föreställning, som beherskade folket i allmänhet, och den uttalades äfven
nu på riksdagen af bönderna. Den aflidne konungen hade dock varit
af en annan tanke, som gick en medelväg mellan de två: en regent
eller många, nemligen att riket skulle styras af några få. Dessa skulle
åter icke vara några andra än de fem högsta riksembetsmännen.
Rikskansleren utvecklade sin åsigt i ett bref af den 12 Februari
1633, der det heter: »Hvad regeringen beträffar under drottningens
omyndiga år, så är ett stort mantal (mångvälde) sakernas förhinder och
riksens undergång, särdeles i ett land, som är vant att af en regeras.
Alltså blifver intet annat skäl öfrigt, än att antingen en eller några få
förordnas. Skäl för och emot finnas i våra statsläror nog, och måste
jag fuller erkänna, att en riksföreståndare är bä§t öfverensstämmande
med forna tider. Men salig h. maj:t hade aldrig dertill håg, så vidt
jag vet, utan han bestämde alltid, såsom riksens råd veta, styrelsen åt
de fem hufvuden i kollegierna.»
Han utvecklade vidare fördelarna af detta femmannavälde. Genom
detsamma betryggades riket bättre mot äregirigheten hos en enda: den
ene egde icke större makt än den andre, och alla voro bundne af rå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
