Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Öfverblick af förhållandena i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
Christina.
bröstet: »Här står den, som ensam har rätt att sammankalla
neder-sachsiska kretsen!»
Bakom denna motvillighet från de nordtyska protestanternes sida
lågo Danmarks hemliga bemödanden. Det såg högst ogerna Sveriges
tillväxande makt och inflytande samt ville, ju förr dess hellre, genom
krigets afslutande begränsa grannrikets maktställning och sätta det
tillbaka inom sitt gamla område på andra sidan Östersjön. Det var
derför som konung Christian skickade sändebud till Wien — det
sändebud, som på återresan derifrån samtalade med Wallenstein — det var
derför som han visade sig så benägen att med Kursachsen, och i
allmänhet Sveriges illviljare, söka bilda särskilda förbindelser bakom Axel
Oxenstiernas rygg.
Dennes kraftfulla uppträdande och ankomsten af Kniphausen med
den svenska hären hade emellertid till följd, att hertig Georg aflyste
den af honom sammankallade kretsdagen. Axel Oxenstierna återvände
till öfra Tyskland för att hålla det redan af Gustaf Adolf beslutade
mötet i Ulm. Genom sin beslutsamhet öfverkorsade han de planer,
som då från olika håll genomströmmade den politiska verlden. Det
stack väl en och annan i ögonen. Till och med Rusdorf, en af
Gustaf Adolfs beundrare, utropar i ett bref, sedan han omtalat, huru
tyska furstar buro titel af svenska generaler: »Du gode Gud, hvart
skall det väl taga vägen! Man har tillförene tillräknat Tysklands
furstar och ständer som ett brott, att de förbundit sig med främmande
konungar, men nu underkasta de sig en flicka, ett barn om sju år,
och i hennes namn skola ärenden af så stor vigt och ett krig af
sådan utsträckning föras. Gud är underbar i sina verk! . . . .» Det gick
något för långt, tyckte man, när en svensk adelsman uppträdde som
herre öfver Tysklands regerande furstar, men det var en verklighet,
som man mot eller med sin vilja nödgades underkasta sig.
Rusdorfs bref skrefs, sedan det nyss omtalade mötet sammanträdt,
och der hade man tillfälle att se liksom samlad i en brännpunkt hela
öfver]ägsenheten af den svenske rikskanslerens både duglighet och
maktställning.
Detta möte kom ej att hållas i Ulm, hvilken stad till följd af
krigshärarnas ställning ansågs mindre säker, utan i Heilbronn.
Rikskansleren bodde här i ett hus, som tillhörde tyska orden, och som
nu begagnas till kasern. I detta hus sammanträdde den 8 Mars
sändebud från det sydvestra Tysklands fyra kretsar att öfverlägga om
kriget och dess förande. För att undvika alla tvister om
företrädesrättigheter i afseende på platserna hade rikskansleren låtit ur samlingssalen
borttaga alla stolar. Alla måste derför utan någon viss ordning på
stående fot afhöra den svenske rikskansleren, hvilken likaledes stående
tilltalade dem och framstälde Sveriges helsning och förslag med
afseende på föremålet för deras sammanträdande.
Mötet varade öfver en månad eller till den 13 April, då sjelfva
beslutet fattades. Tvister och stridigheter, föranledda af så väl egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
