- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Femte bandet. Christina (1902) /
40

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Wallensteins slut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IO

Christina.

dörren uppstöttes och mördarne störtade in, ropande till Wallenstein
»skälm och förrädare!»

Ljusen brunno i rummet, och Wallenstein befann sig sjelf vid
fönstret. Han hade utan tvifvel hört af de utanför dörren vexlade orden,
hvad som var på färde, och skyndat till fönstret för att öppna detta
och ropa på vakten. Men det var för sent, och der stod han i blotta
skjortan alldeles värnlös. »Är du den skälmen, som vill beröfva
kejsaren land och krona? — ropade Devereux.

Wallenstein yttrade icke ett ord. Han stödde sig emot ett bord
och hans läppar rörde sig, som om han velat tala, men icke ett ljud
gick fram öfver dem. Han utbredde armarna och framsträckte bröstet.
Devereux sprang fram och stötte sitt korsgevär i hans bröst. Han
föll ögonblickligen till golfvet och var död.

Det var sålunda genom ett raskt tilltag af irländaren Butler som
Wallenstein föll. Någon befallning från kejsaren för en sådan gerning
som Wallensteins död fans icke. Men deremot belönades alla, som
deltagit i gerningen, på det rikligaste. Hvar och en af soldaterna fick
500 riksdaler. Devereux och en annan kapten, som fört befälet, fingo
hvardera 1,000 och en tredje officer af högre rang 2,000 riksdaler.
Alla Wallensteins och hans förtrognes gods och besittningar indrogos,
endast en obetydlighet fick hans enka behålla. Med det öfriga
belönades alla, som i detta ärende varit kejsaren till tjenst. Devereux,
Gordon, Lesslie och Butler belönades med gods och gyllene
hederskedjor, de två sistnämnda blefvo äfven grefvar. Vidare erhöllo
Traut-mansdorff, Altringer, Piccolomini och Gallas stora besittningar.

Wallensteins lik lemnades åt hans enka, som lät bisätta det i
Gitschin.

Men från båda sidor nalkades härar Eger. Hertig Bernhards
förtrupper hade hunnit fram till Eger, och hertig Frans Albert af
Sachsen-Lauenburg, som icke visste det minsta om hvad som tilldragit sig i
staden, skyndade förut med underrättelser, men blef anhållen och förd
till Pilsen, tillsammans med de mördades lik. Han fördes sedan till
Wien, der han antog katolska läran, och, när han nästa gång möter
oss, står han i kejsarens tjenst.

Inifrån Böhmen anryckte Gallas i akt och mening att belägra
Eger. Han behöfde det icke. Tidigt om morgonen efter mordet hade
först officerarne vid besättningen på borgen och sedan stadens råd och
borgerskap sammankallats och blifvit underrättade om hvad som skett
samt förnyat sin trohetsed mot kejsaren.

Vid det kejserliga hofvet såg man med förtröstan ut öfver årets
blifvande krigsrörelser. »Det var en stor nåd, som Gud bevisat huset
Österrike!» — utbrast det spanska sändebudet vid underrättelsen om
Wallensteins död.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/5b/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free