Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Lennart Torstenssons fälttåg - Torstenssons första fälttåg till hösten 1642
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
Christina.
Derefter hördes icke vidare något missnöje af, utan lugnet
återvände. Det högre befälet hade hos regeringen anhållit att få ett ord med
vid afgörandet af vigtigare beslut, så att Torstensson icke måtte blifva
enväldig liksom hans företrädare varit, men deras begäran bifölls icke.
Torstensson fick till och med rättighet att af- och tillsätta öfverstar.
Torstensson hade, sedan Guebriant skilt sig från honom och
dragit sig till Rhen för att skydda Frankrikes norra gräns, gått från Weer
in i Altmark, men han var ännu så sjuk, att han ofta ej förmådde
sjelf underteckna sina bref, och rykten gingo till och med om hans
död. Piccolomini ville begagna sig af tillfället, men Torstensson valde
bakom Gardelegen en så fast ställning bakom några moras, att fienden
ej vågade anfalla. Han tågade nedåt Meklenburg, men måste uppgifva
tanken på detta uthungrade land och drog sig till Sachsen.
Detta var nu icke någon lysande början, hvilket i sin mån bidrog
att göra soldaterne nedstämde och underhålla missnöjet hos befälet.
Deruti ligger ock en viss likhet mellan Johan Baners och Torstenssons
första uppträdande såsom högste befälhafvare för de svenska härarne i
Tyskland. Men i sjelfva verket var ställningen mycket olika nu. Banér
hade liksom brutit vägen för Torstensson, hade väl icke vunnit någon
afgörande seger öfver kejsaren, men dock försvagat hans makt och ännu
värre tilltygat Kursachsen och äfven Brandenburg.
I detta sistnämnda land hade Georg Wilhelm afgått med döden i
slutet af år 1640, och dermed var det äfven slut med Schwartzenbergs
inflytande och alldeles motsatta åsigter började nu göra sig gällande
under den nye kurfursten Fredrik Wilhelm. Till följd deraf ingicks
ett fördrag med Sverige, några fästningar upplätos åt detsamma och åt
hären utbetalades en viss summa årligen.
Sålunda var ställningen, när Torstensson började sin bana, vida
fördelaktigare, och det visade sig också snart, att den maktlöshet, som
utmärkte hans första steg, var mera skenbar än verklig. När
giktplågorna fram i Mars började gifva sig, bröt Torstensson upp, gick vid
Werben öfver Elbe och Havel samt drog vidare åt sydost till Lausitz,
der han vid Sorau, helt nära gränsen till furstendömet Sagan i
Schlesien, förenade sig med Stålhandske. Det var i medlet af April.
Hären utgjorde nu omkring 20,000 man, och Torstensson flyttade genom
sitt inbrott i Schlesien kriget till kejsarens arfländer.
Det gälde först Glogau, den förnämsta fästningen i denna del af
Schlesien, och hertig Frans Albert af Sachsen Lauenburg, som nu förde
befälet i denna trakt, skyndade till undsättning. Han hann dock icke
fram. Torstensson tog Glogau med storm vid första anfallet den 24
April och vände sig derpå mot Schweidnitz. Frans Albert skyndade
äfven att undsätta denna fästning, men Torstensson upphann honom
på vägen, den 21 Maj ’), och tvang honom att strida. Han blef full-
1) Vid Dobtau, ungefär mellan Schweidnitz och Breslau, från hvilken sistnämnde
stad hertigen kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
