Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Lennart Torstenssons fälttåg - Slaget vid Leipzig den 23 Oktober 1642
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
Christina.
mig blott undan in i buskarne!» Pfaltzgrefven Carl Gustaf befann sig
på denna sidan och lät fullgöra den döendes begäran, men skyndade
ögonblicket derefter till striden och lyckades drifva undan fienden på
denna punkt.
Erkehertigen sjelf deltog i striden med mycken tapperhet och
inskränkte sig icke till blotta uppmaningar åt soldaterna, utan fäktade
sjelf som simpel soldat. Så ock Piccolomini, som befann sig längre åt
höger mot Königsmarck. Men all tapperhet lyckades icke fästa segern
vid de kejserliga fanorna. Sjelfva vinden, som till en början blåste
emot de våra, vände sig och dref rök och dam mot de kejserlige. Deras
brigader, hvilka voro elfva till antalet, sprängdes. De begåfvo sig till
den ofvannämnda lilla skogen, »der ock i kongl. maj:ts och Tillys tid
något fotfolk skall ha varit uppstäldt» — skrifver Wrangel — »men
jag gick dem i flanken och dref dem derifrån, och sedan de kommo
på fältet, spelade vårt rytteri så med dem, att knappt en enda
undkom .... Det har varit en ganska hård träffning, och vi ha länge
fäktat pik mot pik.»
När den hetaste striden var slut och segern afgjord, skyndade
pfaltzgrefven till det ställe, der han lemnat Lilliehöök. Denne lefde
ännu och sporde om slagets utgång. När han fick veta, att svenskarne
segrat, gladde han sig, anförtrodde hustru och barn i pfaltzgrefven
beskydd och drog sin sista suck, bedjande Gud välsigna pfaltzgrefven
och genom honom fäderneslandet, liksom om den bristande blicken
skådat längre in i framtiden och sett saker, som ingen då kunde
drömma om.
Utom Lilliehöök, Slange och Lars Grubbe, hvilka föllo, voro flere
af det högre befälet sårade. Inalles förlorade vi 2,000 man i döde och
sårade. Fiendens förlust var betydligt större. 5,000 döde betäckte
slagfältet, ungefär lika många togos till fånga. Dessutom togos alla
fiendens kanoner, 46 till antalet, en betydlig mängd fanor, 50
ammunitions- och öfver 100 trossvagnar. Hela erkehertigens tross och silfver
var bland bytet. »Jag har fått hans kalesch och guldservice» —
skrifver Wrangel.
I Leipzig var man som bäst sysselsatt att tacka Gud med
anledning af svenskarnes borttågande från staden. Men glädjen deröfver
blef ej lång. En mängd sårade infördes från slagfältet, just som folket
kom ur kyrkan. Kort derefter kom en svensk trumpetare och
uppfordrade staden. Det svarades nej, men då Torstensson började belägra
staden, dagtingade den och erlade en betydlig brandskatt. Utom de
tvänne lysande segrar, som våra vapen vunnit i närheten af denna
stad, är den oss särskildt märkelig, emedan dess förnämsta kyrka
förvarar stoftet af den tappre Erik Slange.
Efter ett sammanträde med Guebriant i Buttstädt, der man
öfverlade om nästföljande års fälttåg, vände sig Torstensson mot Freiberg,
som han började belägra, och dermed slutade Torstenssons första fälttåg,
lika utmärkt i sin fortgång genom kraft och snabbhet i rörelserna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
