Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Kriget mot Danmark - Freden i Brömsebro den 13 Augusti 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
Christina.
också från Holland med några fartyg och lade sig framför Göteborg,
och de danska skeppen kunde ingenting företaga. Dessutom uppträdde
här en bundsförvandt till Sverige i den svåra storm, som förstörde flera
fartyg och deribland sjelfva amiralskeppet.
Men var stormen oss till gagn vid Göteborg, så var den oss till
skada på andra håll, så väl med afseende på den från Wismar under
Carl Gustaf Wrangel utlöpande flottan som den, hvilken utgick från
Stockholm under befäl af Erik Ryning, hvilken utnämndes till högste
befälhafvare öfver alla tre flottorna. Den förra tog i början af Juni
Bornholm, men fick i en derefter uppstigande storm flera fartyg
skadade och ett alldeles förstördt, under det att samma storm hindrade
den senare att utlöpa tills efter midsommar.
Man hade beräknat, att Erik Ryning efter föreningen med Wrangel
och Ankarhjelm skulle med omkring 60 skepp gå mot Danmark,
medverka vid belägringen af Malmö, göra landstigning på Seland och
förstöra den danska flottan. Med afseende på Danmarks utblottade, ja,
rent af hjelplösa tillstånd, hade detta rike fått svårt att reda sig mot
denna öfvermakt, men stormen blef här Danmarks bästa hjelpare. Erik
Ryning eröfrade väl Visby den 5 Juli och förenade sig sedan med
Wrangel, men de måste nu segla till Tyskland att skaffa munförråd,
och sedan hunno de knappast företaga något af vigt, förr än freden
afbröt kriget. Axel Oxenstierna skref redan i de första dagarne af
Augusti till Carl Gustaf Wrangel: »Jag råder så mycket mer att
sammanhålla flottorna, som freden är nära.»
Fredsunderhandlingarna pågingo i Brömsebro vid en liten bäck på
gränsen mellan Småland och Bleking. De svenske fredsombuden voro:
Axel Oxenstierna, Johan Skytte och tvänne andra riksråd; de danske
voro rikshofmästaren Corfitz Ulfeld, rikskansleren Christian Sehested och
två riksråd. Medlare voro några sändebud från Holland och från
Frankrike De la Thuillerie. De danske herrarne bodde i Christianopel,
de svenske i Söderåkra prestgård x).
Underhandlingarna, som öppnades i Februari, rörde, enligt Axel
Oxenstiernas fordran, först sundska tullen. De fördes först skriftligen
på förslag af De la Thuillerie, men bitterheten var å ömse sidor så
stor, att fransmannen föreslog, det fredsombuden skulle muntligen
tillkännagifva sin mening för medlarne, genom hvilka underhandlingarna
skulle gå, och detta förslag antogs. Emellertid dref den svenske
rikskansleren sin vilja igenom rörande sjelfva tullfrågan. Sverige erhöll
tullfrihet.
Derefter öfvergick man till skadeersättningen. Konung Christian
fordrade alla sina länder tillbaka jemte skadeersättning. De svenska
*) »De bodde i en stuga vester i gården, uti hvilken ofvanför målningen
hafver öfverst på väggarne varit uppskrifvet så väl år och dag till denna fredshandel
såsom ock alla de herrar och fullmäktige, som densamma bevistat.» Denna stuga
qvarstod till 1706, då hon nedtogs och en annan byggdes i stället, hvarvid skriften
förstördes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
