Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Kriget mot Danmark - Freden i Brömsebro den 13 Augusti 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
Christina.
hade Horn de bästa förhoppningar om framgång, då med ens
befallning ankom från drottningen att endast innestänga staden, emedan
freden vore nära förestående.
Det dröjde icke heller länge, förr än underrättelse kom, att denna
var afslutad. Den unga drottningen, som genom sitt bref till Gustaf
Horn förekom eröfringen af Malmö, visade i allmänhet vid
fredsunderhandlingen en återhållsamhet och måtta, som visserligen i och för sig
var ganska berömvärd, men som å en annan sida väsentligen
hindrade Sverige att vinna hvad det kunnat vinna redan nu, nemligen sin
naturliga gräns i söder. Det visar sig hos henne en underlig
blandning af kraft och osäkerhet, utan att man bestämdt kan se
bestämmelsegrunderna för hennes handlingssätt. Väl hade varit, om hon vid
de första stegen som myndig drottning låtit sakerna något mer än som
skedde skötas af de goda händer, åt hvilka de förut varit anförtrodda.
Följande utdrag ur ett bref från drottningen till Axel Oxenstierna
visa skiftningarna i hennes uppfattning af ställningen. Den 12 April
skrifver hon: »Högtärade herr rikskansler. I mitt sista bref gaf jag
fuller mina tankar rörande fredstraktaten någorlunda tillkänna, och är
mig kärt, att jag ser mig vara i samma mening som I, i det att jag
nogsamt kan döma, att min vilja i allt af eder är fattad .... Det
är kommet till en tid, att genom Guds milda bistånd detta allt pro
aris et focis *) drifvas måtte, helst medan så stora fördelar oss visas,
att oansedt svårigheterna äro stora, man dock likväl det bästa kan
hoppas, och kan till äfventyrs hända, att der man detta tillfälle släpper
ur händerna, efterkommande i framtiden hade orsak att beklaga deras
föregångares försummelse; håller alltså för bäst, att man förlitar sig på
Gud och på sin rättvisa sak, alltid befallandes honom utgången och
den af hans milda hand förväntar, och att man må så ordna väsendet,
att ingen, hvarken i de tider som nu äro, eller i dem, som
tillkommande varda, med skäl skola kunna våra actioner blamera
(handlingar tadla).»
Tonen i detta bref är full af mod och förtröstan och visar det
bästa förhållande till rikskansleren. Drottningen slutar med följande
rader: »Detta är så hvad jag denna gång hafver att skrifva, emedan
en liten opasslighet mig incommoderar, och vill härmed hafva Eder den
Högste recommenderad med försäkring, att jag är och förblifver
Eder alltid väl benägna Christina.»
Det hade kommit derhän, att danskarne måst alldeles afstå från
sina anspråk på skadeersättning och i stället erbjuda sådan, hvarvid de
naturligtvis gingo försigtigt till väga och bjödo till en början ringa, sedan
mera. På sommaren, i Juni, hade de sålunda förklarat sig villiga att
lemna Jemtland, Ösel, Gotland, Halmstads län och Halland, det
sistnämnda på vissa år. Härom skrifver drottningen i bref till
rikskansleren af den 20 Juni: »Måste med Eder bekänna, att med mindre man
För hus och hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
