Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Fortsättning af Lennart Torstenssons fälttåg i Tyskland - De sista af Torstenssons fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lennart Torstenssons fälttåg i Tyskland 1644.
127
Den Siebenbürgske fursten Rakoczy hade lofvat att från Ungern
stöta till honom, men han kom icke, och farans närhet ökade
ansträngningarna hos fienden att med makt kunna möta henne. Hvar femte
man utskrefs i Österrike, i Böhmen och Mähren hvar tionde. Dessa
omständigheter gemensamt gjorde, att Torstensson efter omkring en
veckas hvila bröt upp och gick till Mähren, der han började belägra
det fasta Brünn.
Här leddes försvaret af en fransman, som varit i svensk tjenst,
och hvars bemödanden kröntes med mycken framgång. Den 24 April
började Torstensson belägringen, men hela sommaren gick, utan att
staden kunde tagas. I början af Juni kom den siebenbürgske fursten,
medförande 25,000 man till häst och fot och 40 kanoner. Men hans
folk var af sådan beskaffenhet, att med detsamma föga kunde uträttas.
Torstensson hade väl skickat pfaltzgrefven Carl Gustaf med general
Douglas att bilda de vilda skarorna till svenskt krigssätt, men med
föga framgång. De utmärkte sig genom sjelfsvåld, vildhet och
oordningar, Rakoczy sjelf visste ej rätt hvad han ville.
Kejsaren hade erbjudit Rakoczy fred på goda vilkor, men
Torstenssons lycka hade förmått honom att afbryta underhandlingarna och
förena sig med svenskarne. Efter en månad ändrade han sinne och slöt
fred med kejsaren samt tågade hem.
Torstensson fortsatte belägringen, men utan framgång, och hans
sjuklighet tilltog, så att han icke sjelf kunde leda belägringen. Efter
fyra månader upphäfde han derför denna och ryckte åter mot söder
in i Österrike till Donau och Wien, der han för andra gången tog
skansen vid Donaubryggan. Ett ortnamn, som ännu i dag påminner
om Sverige, härleder sig från en händelse vid detta Torstenssons
besök. Det är Birgittinerau.
Donau är framför det gamla Wien uppfyld af en mängd större
och mindre öar. På den största utbreder sig vester om förstaden
Leo-poldstadt ett fält, som bär namnet Birgittinerau. Här hade då Leopold
Wilhelm sitt tält och öfverraskades en dag af en svensk kanonkula,
som flög derigenom. Emedan det skedde på helgonet S:t Birgittas dag,
så ansåg han henne hafva hållit öfver honom sin skyddande hand och
lät derför till hennes ära uppbygga ett kapell, hvaraf fältet fick sitt
nuvarande namn. Man kan med anledning af denna de habsburgska
furstarnes benägenhet att städse vilja se sig omgifna af jungfru Maria
och helgonen såsom föremål för deras omedelbara beskydd icke annat
än instämma i ett yttrande af drottning Christina, »att huset
Österrike öfverflödade af underverk».
För öfrigt uträttades ingenting. Pesten började och medtog
mycket folk. Den hade kommit med Rakoczys trupper och sjukligheten
ökades i svenska hären genom omåttligt förtärande af frukt och
vin-drufvor. Brist på lifsförnödenheter började äfven infinna sig. Värst af
allt var, att Torstenssons egen sjuklighet tilltog. Han bröt derför upp
från Wien och gick till östra Böhmen, der hären fick bättre qvarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
