Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Carl Gustaf Wrangels fälttåg - Inbrytandet i Baiern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 s
Christina.
Inbrytandet i Baiern.
Den af Torstensson utkastade planen följdes af Wrangel så vidt
som förhållandena tilläto. Det gick som Torstensson yttrade i sitt
ofvannämnda bref: Bairarne förenade sig med de kejserliga, och för
denna öfverlägsna styrka måste Wrangel draga sig tillbaka. Sedan han
försäkrat sig om passen öfver Ertzgebirge, gick han i Februari till
Sachsen, der oändliga tvistigheter uppstodo med anledning af qvarteren, så
att Torstensson i bref uppmanade Wrangel att begagna sig af alla
upptänkliga utvägar att skaffa hären det nödtorftiga underhållet, »måtte
också brefven blifva skrifna huru som helst».
Wrangel drog sig från Sachsen vester ut genom Thüringen till
Westfalen, der han — det var på våren — intog Höater *) och
Pader-born, hvarpå han drog sig söder ut till Hessen, i Maj månad. Här
ville han invänta den franska hären, som nu anfördes af Turenne och
enligt löfte skulle vara vid Maintz i denna månad. Denne var redan
på väg. Han skref i början på Juni till Wrangel och försäkrade
honom, »att han skulle göra allt för föreningen, förutsatt att han kunde
det med någon säkerhet», och en vecka derefter, »att han bestämdt
skulle gå öfver Rhen den 2 Juli». Men oaktadt dessa försäkringar
blef ännu ingen förening af. Hela Juli månad gick, och Wrangels och
svenskarnes ställning blef allt farligare.
Erkehertig Leopold Wilhelm, som efter föreningen med bairarne
räknade 30,000 man, kom tågande till Hessen. Wrangel ville ej mot
Torstenssons råd våga ett fältslag, utan lade sig i ett befästadt läger
vid Marburg. Erkehertigen intog ett befästadt läger strax bredvid,
men bröt dock efter fjorton dagar upp och gick längre åt söder till
Niddafloden, följd af Wrangel, som dock stannade nära Giessen.
Här skedde ändteligen den länge väntade föreningen mellan
Wrangel och Turenne, det var den 31 Juli 1646. Orsaken till dröjsmålet
får man likväl icke söka hos Turenne, utan hos den som nu styrde
Frankrike, nemligen kardinal Mazarin, ehuru de franske ministrarne på
fredskongressen svuro på samvete och ära, »att Frankrike ej hade
någon dold afsigt derunder, utan att Turenne intet alldeles som sig borde
gått efter ordres». Wrangel smickrades för öfrigt genom ett bref från
Frankrikes unge konung, Ludvig XIV, hvilken derjemte skänkte honom
en värja, äfvensom sitt eget och sin moders, enkedrottningens, porträtt
till hans grefvinna.
Emedan tillförsel tröt, beslöto de förbundne fältherrarne att rycka
upp mot Baiern, helst som Wrangel äfven erhöll befallning från
Stockholm att gå rakt på detta land utan att låta uppehålla sig af
belägringar. De gingo derför fram till Niddafloden, der de besköto fienden på
andra sidan; fienden svarade på samma sätt, utan att det derför kom
till strid. De kejserlige gingo efter några dagar norr ut, men de förenade
fortsatte sitt tåg söder ut, satte sig i besittning af Hanau och Aschaf-
*) Ligger vid Weser på gränsen mellan Braunschweig och Westfalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
