Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Drottning Christinas ungdom och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christina.
»Denna förbehåll samhet att med sig sjelf afgöra hvad hon vill tro
och besluta hindrar henne icke att taga skäl vid ärendenas afgörande.
Ingen i sitt hof eller af dem, som bero af henne enskildt, gör hon
delaktig deraf. Men hon öfverlägger i sitt råd om allt, som rör
riksstyrelsen. Det är otroligt, huru stor makt hon har i sitt råd 1). Hon
förenar med egenskapen af drottning ett behag, ett anseende, en
välvilja och en förmåga att öfvertala så stor, att sjelfva rådsherrarne
förundra sig öfver det välde, som hon har öfver deras meningar, då de
äro församlade» 2).
»Några tillskrifva hennes egenskap af fruntimmer den stora
undergifvenhet, som ministrarne visa henne, och inbilla sig, att en den
manliga naturen medfödd eftergifvenhet för könet förmår dem att gifva
vika 3), men sanningen att säga, är det hennes stora personliga
egenskaper, som gifva henne denna stora myndighet, och en konung, som
egde dem, skulle vara omedvetet äfven lika enväldig i sitt råd. Men
detta vore mindre’ underligt än att se en ung qvinna böja efter sitt
behag så många gamla och visa gubbar.»
»Det är icke underligt, att hon visar en manlig klokhet i sitt råd,
när man tar i betraktande hennes yttre handlingar, som ännu mer
synas tillhöra det andra könet. Naturen har icke vägrat henne någon
af de egenskaper, som skulle utgöra en ung riddares ära *). Hon är
outtröttlig i landtliga tidsfördrif, ända derhän att kunna jaga till häst i
tio timmar. Köld eller värma besvära henne icke, hennes bord är
enkelt och utan läckerheter. Det finnes ingen i Sverige, som bättre än
hon förstår att med en enda kula fälla en hare i språnget. Hon rider
väl och tumlar om med sin häst, utan att på ringaste vis söka göra
sig någon ära deraf.» 5
»Hon talar sällan med sina hoffruntimmer, ty hennes
sysselsättningar i fria luften eller regeringsärendena beröfva henne deras
sällskap, och de infinna sig aldrig hos henne annat än vid någon
offentlig uppvaktning, då hon lemnar dem efter de första
höflighetsbetygel-serna på ena sidan af rummet och samtalar sedermera med närvarande
män. När hon är tillsammans med personer, af hvilka hon ej tror
sig hafva något att inhemta, är hon icke mångordig och utsträcker ej
samtalet längre än nödigt är. Också tala hennes tjenare föga med
henne, men äro derföre henne icke mindre tillgifne, ty de få ord, hon
säger dem, äro alltid vänliga, och hon är en särdeles god matmoder,
frikostig till och med öfver sitt rikes tillgångar. Det roar henne
stundom att skämta med dem, men alltid på ett godt och behagfullt sätt,
utan all skärpa. Det vore likväl kanske bättre, om hon alldeles
af-hölle sig derifrån, ty hos föremålen för hennes skämt uppstår alltid en
*) »Galenskap! Hvad han är löjlig och illa underrättad!»
3) »Motsatsen skulle snarare väcka förundran.»
•) »Egenskapen af fruntimmer är ej tjenlig att göra sig åtlydd.»
4) Äfven detta ställe har drottningen understrukit utan att vidfoga någon an-
märkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
