Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Christinas förmyndare - Gabriel Gustafsson Oxenstierna - Jakob De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 s
Christina.
Jesper Cruus och syster till riksmarsken. Gabriel Oxenstiernas barn
och barnbarn blefvo med afseende å hans förtjenster af Christina år
1651 upphöjde i grefligt stånd och begynte den grefliga ätten
Oxenstierna af Kronoborg. Till grefskap anslogos flera byar i norra delen
af Kexholms län.
Jakob Poniusson De la Gardie, grefve till Leckö, friherre till
Ekholmen, herre till Hapsal, Dagö, Kolcka, Kida, Runsa och Arnö, var
född i Reval den 20 Juni 1583, samma år som Axel Oxenstierna och
endast fyra dagar efter honom. Fadern Pontus De la Gardie, af en
gammal slägt från Languedoc i Frankrike, hade gått i svensk tjenst
1565 och är i det föregående vid flera tillfällen omnämnd. Modern,
Sofia Gyllenhielm, var naturlig dotter till Johan III. Denna sin
moder förlorade Jakob De la Gardie strax efter sin födelse och fadern
redan två år senare. Konung Johan åtog sig de fader- och moderlösa
barnen, en dotter Brita, som slutligen, enligt hvad nyss är nämndt»
blef gift med riksdrotsen Gabriel Oxelstierna, samt två söner, Johan
och Jakob, hvilka anförtroddes åt Jean De la Blanque, en modig och
erfaren krigare, frände till Pontus De la Gardie, hvilken han åtföljt från
Frankrike. Från denne sin ungdoms vårdare skildes Jakob De la
Gardie genom stridigheterna mellan Sigismund och hertig Carl, hvaraf
så många söndringar föranleddes. De la Blanque gick i Sigismunds
tjenst och Jakob De la Gardie i hertigens, hvilken han uppsökte i
Lifland och som utnämnde honom redan vid sjutton års ålder till öfverste
för Norrlands regemente. Hans första bedrift var det i en föregående
del omnämnda modiga försvaret af Wolmar i Lifland, gemensamt med
Carl Carlsson Gyllenhielm, under senare delen af året 1601. Det
slutade för den adertonårige Jakob De la Gardie, likasom för hans nio
år äldre vapenbroder, med polsk fångenskap, hvarifrån han först efter
fyra års förlopp frigafs, men kunde likväl ej återvända till Sverige,
emedan han edeligen förbundit sig att under viss utsatt tid ej tjena mot
Polen. I stället begaf han sig till Nederländerna för att under prins
Moritz af Oranien, en af den tidens mest berömde härförare, lära
krigs-tjensten, hvilket ock skedde med den framgång, att konung Henrik IV
i Frankrike, till hvilken ryktet om hans förtjenster hunnit, sökte
öfvertala honom att gå i fransk tjenst, och att prins Moritz särskildt
förordade honom hos Carl IX. Vid återkomsten till Sverige 1606 möttes
han dock, i stället för utmärkelser, af en anklagelse, som gälde icke
mindre än lifvet. Huru han af Erik Göransson Tegel beskyldes för
hemliga stämplingar att förmäla Johan III:s dotter, prinsessan Anna,
med Moritz af Oranien och derigenom sätta denne på Sveriges tron,
men huru hans oskuld blef till fullo ådagalagd, är förut berättadt.
Hans lysande fälttåg i Ryssland både under Carl IX:s och Gustaf Adolfs
regeringar känna vi likaledes af det föregående. Han hade 1608 fått
befälet öfver hela svenska krigsmakten i Finland, 1613 blifvit riksråd
och generalfältherre öfver alla trupper, som skulle afgå till Ryssland,
samt 1615 blifvit grefve, med Leckö till grefskap — den ende åt hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
