Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Christinas förmyndare - Carl Carlsson Gyllenhielm - Gabriel Bengtsson Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
tillgifvenhet för konungahuset och i främsta rummet för den unga
drottningen. Äfven enkedrottningens talan förde han vid flera tillfällen i
regeringen och i rådet samt röjde för medlemmarne af det pfaltziska
huset en benägenhet, som försatte honom i mindre vänskapligt
förhållande till det oxenstiernska partiet, hvilket aflägsnat hufvudmannen för
den i Sverige bosatta grenen af detta hus, pfaltzgrefve Johan Casimir,
från all andel i riksstyrelsen och i allmänhet var dessa det svenska
konungahusets anförvandter föga bevåget.
Såsom embetsmän stod riksamiralen icke i synnerligen högt
anseende. Han gjorde sig ej sällan skyldig till sjelfrådiga och olagliga
befallningar, låg ofta i delo med underlydande embetsmän samt hade
för sjuklighet och ålderdomssvaghet långa tider tjenstledighet, och de
flesta förbättringar vid flottan voro Clas Flemings verk, som förestod
riksamiralsembetet under Gyllenhielms sjukdomsförfall samt i allmänhet
var den verksammaste vid amiralitetet.
För öfrigt prisas Gyllenhielm i en paren ta tion, som öfver honom
hölls i Upsala i anledning af åtskilliga stipendier, dem han förärat
universitetet, för sin vänlighet, som röjde sig i blick, ord och hela hans
väsende. Han hatade smicker och skryt — heter det vidare — tålde
ej något som det ringaste stötte på lättsinne, var betänksam i sina
företag och förhastade sig aldrig, var fåordig, talade sällan mer än som
var nödvändigt och aldrig något, som blottstälde hans värdighet, satte
sig öfver en fåfänglig ära och var lika omsorgsfull att dölja sina
dygder som andra att dölja sina laster. Ingen smickrade han, få skänkte
han sin förtrolighet och mot alla visade han välvilja och opartiskhet.
Gabriel Bengtsson Oxenstierna, friherre till Mörby och Lindholmen,
herre till Thorsätra, Rosersberg och Mellingeholm, alla i Upland, samt
Coporie i Ingermanland, sedan 1651 grefve till Korsholm och Wasa,
född den 26 Mars 1586, var syskonbarn till bröderne Axel och Gabriel
Oxenstierna samt son af Bengt Oxenstierna, friherre till Lindholmen
och Mörby, en äldre broder till kanslerns och drotsens fader. Efter
idkade studier och fulländade utrikes resor, hvilka den tiden ansågos
tillhöra hvarje ung ädlings bildning, blef han 1604 anstäld vid Carl
IX:s hof, utnämndes till guvernör öfver Reval och Estland 1611,
erhöll 1613 Esterna socken i förläning af Gustaf Adolf, kallades 1617
till riksråd och öfverstetygmästare, blef 1620 bisittare och 1627 råd i
Svea hofrätt samt lagman i Vermland och 1631 guvernör öfver hela
Finland. Då riksskattmästare-embetet, som efter Gustaf Adolfs död
fråntagits pfaltzgrefve Johan Casimir, skulle tillsättas, hade oxenstiernska
partiet uppstält såsom sin kandidat Gabriel Bengtsson Oxenstierna och
motpartiet Clas Fleming. Vid omröstningen den 13 Juni 1634 blefvo
rösterna så lika delade, att hvardera erhöll åtta röster, men Fleming
afsade sig embetet, och så tillföll det Gabriel Oxenstierna. Han sökte
nu med allvar sätta sig in i sina nya åligganden, gjorde sig noga
underrättad om rikets inkomster och utgifter, lät sätta generalbokhålleriet
i skick och afsluta flera rikshufvudböcker, men synes ändock ej varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
