Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Christinas förmyndare - Per Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
också alltid efter rikskanslern den främste mannen i riket och dog
slutligen under min regering, mätt af år och jordisk ära, i den inom Sverige
rådande trosläran, hvari han var född och uppfödd.
Den tredje var riksamiralen friherre Carl Carlsson (Gyllenhielm),
salig konungens oäkta broder och min farbroder: en hedersman, god
svensk på gamla viset, med mycken redbarhet och tillräcklig duglighet,
hvilken skulle varit ännu större, om han ej lidit af följderna utaf en
lång fångenskap i Polen, der han länge var fängslad med jernbojor om
fötterna. Han hade mycket personligt mod, hvaraf han visat prof vid
flera tillfällen, och hade öfver allt hvar han varit förhållit sig väl. Han
var nitisk för och oföränderligt trogen mot konungahuset samt älskade
mig som om jag varit hans eget barn. Äfven han dog, rik på jordisk
ära, under min regering.
Den fjerde var rikskanslern Axel Oxenstierna, denne store man, om
hvilken jag redan talat så mycket, om hvilken jag äfven kommer att
ofta tala och om hvilken man aldrig kan tala nog. Denne store man
hade lärt mycket, då han flitigt studerat i ungdomen och äfven under
sina vigtiga omsorger fortsatte sina studier. Han hade stor förmåga
och en vidsträckt kunskap om ställningar och förhållanden i den
politiska verlden, kände de starka och svaga sidorna hos alla stater i
Europa, hade en fulländad vishet och klokhet, en allt omfattande
skicklighet och ett rikt hjerta. Han hade en outtröttlig ihärdighet och en
ojemförlig fallenhet för handläggning af allmänna ärenden. De voro
hans enda sysselsättning, hans nöje och äfven hans tidsfördrif, om han
någon gång tog sig ledighet. Han var så måttlig, som man kunde vara
det i ett land och på en tid, då denna dygd var okänd. Han hade god
sömn och sade, att han blott vid tvänne tillfällen haft en sömnlös natt,
ena gången vid underrättelsen om salig konungens död och den andra
efter nederlaget vid Nördlingen. Han sade mig flera gånger, att, när
han lade sig, så bortlade han, jemte kläderna, äfven alla bekymmer
och lät dem hvila till morgondagen. För öfrigt var han ärelysten, men
pålitlig och omutlig, något långsam och flegmatisk. Han gjordes till
riksråd af Carl IX vid 24 års ålder, något som är utan exempel i
Sverige, utöfvade detta embete under fyra regenter och dog sex
månader efter min tronafsägelse, hvilken han ej kunde uthärda. Den gick
honom så till hjertat, att han sedermera icke var densamme som förut.
Han var ock då vid så framskriden ålder, att han ej kunde bära ett
för honom så smärtsamt slag. Också var han ett af de svåraste hinder,
jag hade att öfvervinna, för att kunna utföra mitt beslut att offra allt
åt dig,J) tv jag älskade denne store man såsom en annan fader. Jag
hade till honom stora förbindelser och insåg hvad jag var honom
skyldig. Jag var icke otacksam hvarken mot hans tjenster eller förtjenster;2)
men jag kände mig kallad till äran att för dig offra allt, och denna
*) Vi erinra, att denna Christinas sjelfbiografi är tillegnad Gud.
9) Vi få i det följande se, att Christina likväl en tid visat alltför mycken
benägenhet att glömma Oxenstiernas tjenster och förtjenster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
