Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rådet - Gustaf Horn - Clas Fleming
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8 Christina.
satt värja. Af Richelieu, Mazarin, Condé, Turenne m. fl. de
förnämste männen i Frankrike visades honom den aktningsfullaste
uppmärksamhet. Vid ankomsten till Calais fann han före sig ett engelskt
krigsskepp, utrustadt att föra honom till Wolgast. Så hedrades den
tiden en svensk krigare. Dock torde väl Gustaf Horns egenskap af
måg till den mäktige rikskansleren, med hvars dotter, Christina
Oxenstierna, han sedan 1628 varit gift, hafva i sin mån bidragit till dessa
hedersbevisningar.
Gustaf Horn hade af republiken Venedig erhållit de mest lysande
löften, om han ville öfvertaga befälet öfver dess krigsmakt, men han
föredrog att återvända till fäderneslandet, hvilket han ej sett på tretton
år och dit han nu återkom i Augusti 1642 samt återtog sin plats i
rådet, der han alltid var Oxenstiernas trogne anhängare. Vid
rustningarna till danska kriget 1643 öfvertog han befälet öfver alla
trupper, som samlades i södra delarna af riket för att inbryta i Skåne.
Följande året tågade han ock genom Halland, der han intog Laholm,
in i Skåne, der Helsingborg och Landskrona föllo i hans händer,
hvarefter han började belägra Malmö, men sedan staden erhållit stark
förstärkning från Köpenhamn, nödgades han upphäfva belägringen och
draga sig tillbaka till Landskrona. I följd af Torstenssons infall i
Holstein nödgades likväl konung Christian IV draga större delen af danska
styrkan ur Skåne, och nu började Horn åter belägra Malmö. En
svensk flotta under Rynings och Wrangels befäl skulle medverka vid
belägringen, men de ursäktade sig med farvattnets grunda
beskaffenhet, och Horn måste således inskränka anfallet till stadens inspärrande
från landssidan och var som bäst sysselsatt härmed, då underrättelsen
kom, att fred afslutats i Brömsebro den 13 Augusti 1645. Till hans
senare embetsmannaverksamhet återkomma vi vid berättelsen om
Christinas regering såsom myndig drottning.
Bland alla de svenska fältherrarne under trettioåriga kriget var
Gustaf Horn, näst Gustaf Adolf, den som höll strängaste krigstukt.
Härigenom gjorde han sig högt aktad i de länder, der kriget fördes,
men deremot föga omtyckt af sina egna soldater, hvilka icke kunde
finna sig i hans stränghet mot plundringar och utsväfningar, hvarföre
ock hertig Bernhard af Weimar, med hvilken han vid flera tillfällen
förde gemensamt befäl, ofta lyckades att både inom hären och i
krigsrådet göra sin mening gällande framför Horns. Om dennes stora
anseende vittna för öfrigt en mängd ännu i behåll varande bref till
honom från tyska furstar så väl som kejserliga härförare och svenske
befälhafvare *).
Clas Fleming till Villnäs i Åbo län, Norrnäs å Vermdön och
Mälby i Roslagen, son af landshöfdingen öfver Nyslotts län Lars
Fleming och af Anna Horn, tillhörande Kankasgrenen af denna slägt, var
1) Se Handlingar ur von Brinckmanska archivet på Trolle Ljungby. Örebro
1859- I- 75—I3J-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
