Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rådet - Clas Fleming
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
i Upland, blifvit anförtrodd åt en särskild öfverståthållare, hvartill
Fleming valdes och blef sålunda Stockholms förste öfverståthållare år 1634.
Vid den tiden var staden både till byggnader och förvaltning i högst
oordnadt skick. Den egentliga staden var trångt och illa bebyggd, med
smala och krokiga gator, lika osunda att bebo som svåra att passera,
hvarjemte åtskilliga delar deraf genom vådeld nedbrunnit. Malmarne
åter — de voro ännu endast tvänne, Norrmalm och Södermalm —
voro bebyggda utan något slags plan eller ordning. Det blef nu
Flemings omsorg att afhjelpa dessa olägenheter. Från 1637 till 1640
höll han i ständig verksamhet en kommission, som å Norrmalm
bestämde gatornas, torgens och qvarterens lägen. Drottning- och
Regeringsgatorna skola vid denna tid blifvit rätade och fått sitt nuvarande
läge, äfvensom Malmtorgsgatan skolat, enligt Flemings plan, dragas ut
i jemnbredd med dessa båda gator ända till Brunnsviken, men denna
plan förföll efter Flemings död. Äfven å Södermalm rätades gatorna
och den första slussen uppfördes vid Söderström. Inom den egentliga
staden besörjde Fleming slottets återställande efter en svår vådeld
1642, Storkyrkobrinken utvidgades och rätades, äfvensom Stora och
Lilla Nygatorna skola vid denna tid fått sin nuvarande sträckning.
Dessa vigtiga och omfattande åtgärder hade icke kunnat
tillvägabringas, utan att flera enskilda personer funno sin rätt eller sin fördel
derigenom förnärmad, och Fleming fick i följd häraf en mängd
ovänner, som den ena gången efter den andra klagade hos regeringen
öfver hans framfart; men han tog saken lugnt och fortgick orubbligt
till sitt föresatta mål. Icke heller finner man, att de uträttat något
med sin klagan, hvilken emellertid vid flera tillfällen fortsattes, ehuru
regeringen anslagit en summa penningar för att tillfredsställa dem,
som lidit genom ga tu- och tomtregleringarna. Då pesten år 1639
hemsökte staden, påstods bland allmänheten, att den var ett himlens
straff för det orättvisa och gudlösa nedrifvandet af husen, och Fleming
fick röna samhällsförbättrares vanliga öde att häcklas af sin samtid.
Sjelf vidtog han dock den bästa utvägen att besvara klandret —
genom införande af nya förbättringar. Staden och Norrmalm hade förut
varit tvänne särskilda städer med olika styrelse och privilegier, hvaraf
följden varit, att de båda stadsstyrelserna ständigt legat i delo med
hvarandra. De blefvo nu förenade och samma rättigheter tillerkändes
båda stadsdelarne. Norrmalm, med omkring 1,000 hus, hade blott
en enda kyrka, Clara, men Fleming lät fullborda den sedan Johan III:s
tid hvilande byggnaden af Jakobs kyrka, hvarefter Norrmalm delades
i två församlingar, Clara och Jakobs. Dessutom anlade han Allmänna
barnhuset och lät inrätta en stor repslagarebana för både stadens och
flottans behof, utfärdade nya brand-, skrå- och handelsordningar samt
vakade med ihärdigt allvar öfver noggrant iakttagande af så väl dessa
som äldre gällande författningar. Genom allt detta var Fleming
Stockholms förste öfverståthållare icke blott till tiden, utan äfven genom
hvad han uträttat, i afseende hvarå ingen bland hans många efterträ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
