Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rådet - Herman Wrangel - Åke Tott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rådet.
221
fått vitsordet, att mot honom ingenting varit att anmärka. Såsom
krigare var han modig och oförvägen, rik på utvägar och förde sina
trupper skickligt i striden, ehuru han för öfrigt lemnade dem allt för stora
friheter. Något fältherrerykte, jemförligt med de store härförarnes ur Gustaf
Adolfs skola, har han dock ej vunnit. För öfrigt var han en stolt
och hetlefrad herre, som ej kunde finna sig i att krigets ledning efter
konungens död anförtroddes åt fältherrar, som voro så mycket yngre
än Wrangel. I synnerhet kunde han ej förlikas med Johan Banér,
som sjelf var lika stolt och sjelfrådig, men för hvilken Wrangel likväl
fick vika.
Åke Tott till Ekolsund, Sjundeby, Ljuxhala, Lehals län och
Gercke-näs, son af landshöfdingen i Österbotten Henrik Tott och Sigrid Wase,
en dotter till Erik XIV och Katarina Månsdotter, var född på
Gercke-näs gård i Nyland 1598. Redan i ungdomen röjde han det häftiga,
oförvägna lynne, som sedan följde honom hela lifvet igenom. Som
student i Upsala sprang han med dragen värja på gatorna och var en
af dåvarande professorn Johannes Messenii djerfvaste och mest
hand-faste anhängare under de ofta våldsamma uppträdena mellan Messenius
och Rudbeckius. Sedermera utmärkte han sig vid mångfaldiga
tillfällen både i polska och tyska krigen samt har i det föregående
flerstädes blifvit omnämnd. Han var generalmajor, då han i Maj 1630
utnämndes till riksråd, vid samma tillfälle som Per Brahe, Herman
Wrangel och Johan Banér. Samma år blef han general af kavalleriet
och följande året fältmarskalk. Gustaf Adolf kallade honom sin
snöplog, som alltid sändes förut att rödja väg och kasta fienden undan,
samt sade om honom, att han gjorde heder åt sin härkomst från
Wasar och Tottar; men likasom Herman Wrangel, med hvilken han
hade mycken likhet både i lynne, förtjenster och fel, fick äfven Åke
Tott vid flera tillfällen förebråelser för bristande tillsyn öfver
underlydande och för försummelse. Man har ännu i behåll flera bref till
honom från Gustaf Adolf, både nådiga och onådiga. I ett af dem,
dateradt den 30 Juli 1631, heter det: »Vi vele eder nådeligen icke
förhålla, herr Åke Tott, att hertigarne af Mecklenborg hos oss klagligen
hafva låtit gifva tillkänna, huruledes deras arffurstendöme Mecklenborg
blifver af vår eder undergifna militie argare än af fienden sjelf
utplun-dradt och förödt, oansedt att de till samma edra truppers underhåll
nogsamt förmena af landet blifva kontribueradt.–Nu veten I väl
sjelfve huru högt oss är emot och hvad för en vederstyggelig, skadlig
och tyrannisk ting det är, att sådana exorbitantier blifva föröfvade,
derigenom allt landet värre än af fienden sjelf trakteras, undersåtarnes
affection abalieneras, byar och städer göras öde, alla medel afskäras
soldatesquen att underhålla, och den all motvilja och desordre till—
vänjes, hvilken under tiden hela republiker hafver omkastat och icke
utan största möda kan redresseras. Vi hafve ock alltid förmodat, att
I, såsom en cavallier, den dygd och ära mera än allt annat söker,
skulle sådant så strängt afvärja och straffa, att man deraf kunde spörja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
