Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rådet - Erik Ryning - Lennart Torstensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
sig den 5 Juli med Wrangels eskader. Derefter seglade båda till
Tyskland att proviantera samt lade sig derefter utanför Köpenhamn och
inneslöto danska flottan, hvarigenom freden i Brömsebro påskyndades,
hvilken den 13 Augusti 1645 gjorde slut på kriget och på Rynings
krigiska verksamhet. Sedan Gotland genom denna fred blifvit
åter-förenadt med Sverige, förordnades Ryning till guvernör öfver ön, med
bibehållande af sitt amiralsembete, hvilket han likväl nedlade år 1650,
nämndes af Christina till friherre 1651, med Sund i Nerike till
friherreskap, samt dog i Stockholm den 6 December 1654.
Lennart Torstensson till Forstena, Resta, Rosick, Ulfsunda,
Lennartsnäs, Tegelsjö, Penningby och Ökna, son till Torsten Lennartson
af den gamla adeliga Forstena-slägten och till Märta Posse, var född
på fädernegodset Forstena i Vestergötland den 17 Augusti 1603. Vi
hafva här åter en af dessa män, som med sina bragder tecknat sin
historia, och ju mera denna tillhör verldshistorien, desto kortare kunna
vi här fatta oss. I det föregående hafva vi ock omnämnt hans
ungdomsöden och skildrat hans personlighet, lika som vi följt honom
under hans segerrika bana i de tyska och danska krigen. Här hafva vi
således endast att tillägga några ord rörande hans senare öden. Sedan
han efter sitt lysande fälttåg 1645 nödgats för tilltagande sjuklighet
lemna befälet i början af December, stannade han dock på regeringens
befallning qvar i Tyskland långt in på följande året och mottogs, då
han slutligen återkom till Sverige, af den unga drottningen med de
största ynnestbevis. I Februari 1647 blef han på samma gång grefve,
med Ortala by i Roslagen och hela Lyhundra härad till grefskap, samt
friherre till Virestad, med en mängd förläningar i Vestergötland.
Följande året utnämndes han till generalguvernör öfver Vestergötland,
Halland, Dal och Vermland, med säte i Göteborg. Drottningen tycktes
vilja begagna den store fältherren såsom motvigt mot den store
rikskanslern, och i början slöt sig äfven Torstensson till dennes motparti,
men drog sig likväl snart nog tillbaka och röstade med Oxenstierna
mot Carl Gustafs antagande till tronföljare och mot Christinas
tronafsägelse. Sådant skedde likväl icke af någon slags ovilja mot Carl
Gustaf, för hvilken han tvärt om visade både aktning och tillgifvenhet,
och som å sin sida erkände Torstensson såsom sin lärare i
krigskonsten och bemötte honom nära nog som en fader. Att Torstensson
vid de anmärkta tillfällena slöt sig till den unge pfaltzgrefvens
motparti, måste således haft sin grund i den svenska högadelns
gemensamma farhåga att å Sveriges tron se en furste med så framstående
egenskaper som Carl Gustaf, och af hvilken följaktligen så mycket
kunde vara att befara både för adelns makt och för dess förläningar.
För öfrigt var Carl Gustaf så långt ifrån att röja någon ovilja öfver
denna Torstenssons motsträfvighet, att han, då det några år efter
fältherrens död blef fråga om att till kronan indraga hans hus vid
Norrmalmstorg i Stockholm (nu Arfprinsens palats), förklarade att, »om grefve
Lennarts hus låge på sjelfva borggården, skulle det förblifva hans arf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
