Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Riksstyrelsen i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
icke ville bringa honom i omedelbar beröring med dem. Först efter
flera öfverläggningar biföll rådet att, under förbehåll af drottningens
bekräftelse, när hon blefve myndig, stadfästa pfaltzgrefven köp af
åtskilliga egendomar i Sverige, samt att han skulle få behålla Stegeborg
såsom pant för sin gemåls brudskatt, utgörande 100,000 rdr, af hvilka
han kunde utfå halfva beloppet efter ett års föregående uppsägning
och återstoden efter ytterligare ett år, men likväl få derefter i tre år
innehafva Stegeborg. För öfrigt tackade honom rådet för hans löfte
att till nästa riksdag fortfara med sin befattning i räknekammaren samt
lofvade slutligen att »rekommendera hans furstliga nådes saker i bästa
måtto hos rikskansleren» — ett nytt bevis huru stor vigt man fäste
vid dennes utsago. Någon tid derefter beslöt rådet ställa pfaltzgrefvens
verksamhet i räknekammaren under närmare kontroll, hvilket hade till
följd att han under sommaren 1633 nedlade sin befattning, och en
brytning inträdde nu mellan honom och rådet. Pfaltzgrefven klagade öfver
att man lemnat honom i ovisshet om sina barns framtida öde och
påstod, att rådet lofvat rekommendera honom å behörig ort, hvilket han
antydde vara ständerna. Detta anmäldes i rådet, och tillika gaf Skytte
tillkänna att enkedrottningen lagt sig ut för pfaltzgrefven och begärt,
att Stegeborg måtte tillerkännas honom såsom ärftlig besittning. Så
väl härom som angående den begärda rekommendationen hölls en
lång öfverläggning den 14 Augusti, hvars slut blef, att pfaltzgrefven
skulle till dess drottningen blefve myndig få såsom pant för sin gemåls
brudskatt bibehålla Stegeborg, samt att riksens råd ville »hans
furstliga nådes höga furstliga lifsarfvingar uti allt det, som hennes majestät,
vårt fädernesland och hvars och ens stånd icke kan præjudicerligt vara,
till det bästa rekommendera, och att de efter deras stånd och vyrde
som furstliga personer må respekterade blifva». Härmed fick
pfaltzgrefven låta sig nöja. Sjelfva Gyllenhielm, som eljest vanligen stod på
hans bästa, hade under öfverläggningen uttryckligen förklarat, att
någon rekommendation på arfsrätt till riket icke kunde ifrågakomma.
Pfaltzgrefven var emellertid fortfarande missnöjd, klagade att man illa
vedergälde hans tjenster och ej lemnade hans barn några rättigheter,
samt påstod sig vara nämnd i ett af Gustaf Adolf upprättadt
testamente, hvaremot rådet förklarade, att något sådant testamente aldrig
funnits till.
Under tiden hade andra bekymmer förorsakats rådet deraf att, så
länge den nya regeringsformen ännu icke blifvit af ständerna antagen,
var förhållandet mellan förmyndareregeringen och det öfriga rådet icke
fullt bestämdt, äfvensom flera andra vigtiga frågor, stående i samband
med rikets styrelse och med statsförvaltningen, lemnade oafgjorda. För
att härom inhemta rikskanslerens tanke sändes Gabriel Gustafsson
Oxenstierna och Matthias Soop kort efter riksdagens slut till Tyskland.
Der hade Axel Oxenstierna efter konungens död sjelfmant
öfvertagit högsta ledningen af de svenska angelägenheterna, men egnade
icke mindre uppmärksamhet åt förhållandena här hemma. Redan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
