Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Riksstyrelsen i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksstyrelsen i allmänhet.
233
Inom regeringen och rådet gjorde kanslern snart sin vilja lika
gällande som hos ständerna. Vid hans hemkomst voro fredsvännerne i
rådet så öfvervägande, att han der var i det närmaste ensam om sin
mening, att kriget i Tyskland måste med all kraft fortsättas för
vinnande af en hederlig och fördelaktig fred; men redan den 1 Augusti
hade han genomdrifvit ett formligt rådsbeslut eller s. k. rådslag, att
fredsunderhandlingarna skulle kraftigt understödjas af vapnen samt
såsom fredsvilkor betingas nöjaktig ersättning åt svenska kronan,
beredande af medel att förnöja de särskilda härarne och återställande af
de tyska ständernas friheter.
Sedan denna grund blifvit bestämd för den yttre politiken, ingrep
kanslern icke mindre kraftigt i alla grenar af den inre förvaltningen,
der under hans ledning ordning, plan och sammanhang efterträdde
den förra oredan och slappheten. Hans välde öfver de öfrige
medlemmarne af regeringen och rådet blef innan kort så påtagligt, att
d’Avaugour skref till sitt hof, det rådsherrarne gjorde bruk af sina öron
endast för att lyssna till de långa talen af »detta allsmäktiga orakel».
I November 1636 utsågs för statsverkets granskning en
kommission, bestående kanslern, marsken, Skytte och Fleming, hvilka nu
uppgjorde Sveriges första fullständiga stat. Att inskränka statsutgifterna
kunde icke låta sig göra, så länge kriget fortfor, men räntorna blefvo
nu vederbörligen fördelade och hvarje tjenst fick sin bestämda aflöning
i stället för de dittills vanliga tillfälliga anvisningarna af räknekammaren.
Hvar tredje månad skulle embetsverken för kammaren afgifva
redogörelse. Genom landtstaten och särskilda kommissarier anstäldes
undersökningar om kronans egendomar och i synnerhet om hvad krigsfolket
fått sig tilldeladt, äfvensom hela den inhemska krigsmakten ordnades
till underhåll, befäl och indelning.
Rådet efterhölls nu icke mindre än de öfriga delarne af
statsförvaltningen. Redan vid sitt inträde i regeringen hade kanslern
förehållit dess öfrige ledamöter huru de förbisett, att regeringen var beklädd
med full konungslig myndighet och således icke pligtig att, såsom
dittills skett, öfverlägga med rådet i alla frågor, utan endast i vissa af
större vigt, rörande hvilka regeringen alltid först borde vara ense inom
sig, innan de föredrogos rådet. Då åtskillige bland riksråden undvikit
att deltaga i kinkigare beslut, för att undandraga sig ansvaret derför,
genomdref kanslern ett rådslag af den 14 December 1636, hvarigenom
stadgades samfäldt ansvar för alla i rådet fattade beslut. Hvarje
riksråd, frånvarande så väl som närvarande, skulle afgifva sitt yttrande
och inga andra invändningar vara gällande, än att beslutet vore
stridande mot religionen, konungens eller rikets rätt, eller att det
bevisligen vore förderfligt.
Från samma dag har man äfven ett annat rådslag, som sedermera
låg till grund för regeringens verksamhet i allt hvad som rörde
statshushållningen och penningeväsendet. Det var författadt af kanslern
och afsåg hufvudsakligen att ordna och, om möjligt, inskränka staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
