Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Statsförvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statsförvaltningen.
243
af rikskollegier, emedan i sådant fall tvänne nya riksembeten skulle
tillkommit och regeringsledamöternes antal blifvit ökadt, hvilket ansågs
vara ett alltför vigtigt och från de af Gustaf Adolf gillade grunderna
till den antagna regeringsformen alltför afvikande beslut, att det under
en förmyndareregering skulle kunnat vidtagas.
För öfrigt funnos äfven andra förvaltningsgrenar, hvilka icke hörde
under något af de fem rikskollegierna.
Så hade, enligt regeringsformen, en riksmarskalk, tillhörande
riksrådet, att förestå konungens hof, öfverse alla räkningar för dithörande
utgifter, förestå ceremonierna vid alla högtidliga tillfällen samt undfå
främmande sändebud. Under honom lydde hofmarskalken, hofmästaren,
stallmästaren, köks- och stallbetjeningen, äfvensom öfversten för
»lifregementet», så vidt ceremonierna och dagliga tjensten vidkom. Vid
inträffande förfall för riksmarskalken skulle hans tjenst förestås af
hofmarskalken.
Vidare fans en riksstallmästare, som hade inseende öfver
konungens stall, med allt hvad dertill hörde, äfvensom öfver alla kronans
stuterier. Under honom lydde hofstallmästaren samt alla »sto- och
fävaktare».
En riksjägmästare hade uppsigten öfver konungens parker,
jagt-rättigheter och djurgårdar samt öfver kronans skogar, att icke der skedde
intrång. En vidlyftig instruktion blef för honom utfärdad den 30 Maj
1638, och under honom stodo hofjägmästaren, jemte tio andre, tillhörande
jägeristaten, utom hejderidare å kronoparkerna och en skogvaktare inom
hvarje härad, så att den första skogsstyrelsen inom Sverige på detta
sätt upprättades.
Då emellertid dessa särskilda förvaltningars räkenskaper granskades
i räknekammaren, kunde de icke betraktas såsom afvikelser från det i
regeringsformen grundade förvaltningssystem, hvilket framstår såsom ett
väl ordnadt helt, hvars särskilda delar voro med hvarandra fast
förbundna och hvars orubbade verksamhet var genom starka kontroller
betryggad. Då hvarje embete och embetsverk fick sina bestämda
åligganden, förebyggdes derigenom det ingripande i hvarandras verksamhet,
hvartill de under den föregående tiden visat så mycken benägenhet.
Genom ärendenas kollegiala behandling, som stod i nära samband med
införandet af en embetsstyrelse i stället för den förra mera personliga,
kunde ingen blifva enrådande inom någon gren af förvaltningen och
tillika hvarje ärende erhålla en sorgfälligare pröfning. Dessutom
utgjorde de i besluten deltagande hvarandras kontrollanter, och så ingick
äfven kollegiiformen i det strängt genomförda kontrollsystem, som är
ett utmärkande drag i denna statsförvaltning. Inom de lägre
myndigheterna kontrollerade de beslutande hvarandra och stodo tillika under
inseende af det rikskollegium, som var stäldt i spetsen för den
förvaltningsgren de tillhörde. Kollegierna åter stodo under rådets och
regeringens inseende, och då deras förnämste ledamöter hade säte i rådet
samt deras chefer voro medlemmar af regeringen, borde så väl desse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
