Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Statsförvaltningen - Rättsväsendet - Hofrätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rättsväsendet.
345
I allmänhet gälla anmärkningarna mot Oxenstiernas
statsförvaltningssystem mindre detta i och för sig än dess förhållande till det
statsskick, hvarunder det tillkom. Hade en fullmyndig, af stånds- och
partiintressen oberoende arfkonung då innehaft tronen; hade
beskattningsrätten uttryckligen varit förbehållen ständerna å allmän riksdag
och denna rätts utöfning betryggad genom periodiskt återkommande
riksdagar, och hade alla embeten varit tillgängliga för hvarje svensk
medborgare med dertill erforderlig bildning, så hade systemet i och
för sig påkallat obetingade loford. Det visar sig så väl genomtänkt,
med alla sina delar så omsorgsfullt förenade till ett harmoniskt helt,
att man ej kan annat än beundra den organiseringsförmåga och den
alla statsförvaltningens grenar omfattande sakkunskap, som der röja
sig. Denna beundran ökas ytterligare, när man besinnar huru löslig,
tillfällig, obestämd samt af regentens och hans förtroendemäns
personligheter beroende hela förvaltningen var, så väl hos oss som i andra
europeiska stater, vid den tid detta system uppgjordes, och hvilket nytt
skick den hos oss erhöll genom detta Oxenstiernas verk, hvilket ock
utgjort grunden för den svenska statsförvaltningens hela följande
utbildning — en grund, som varit så fast och välbetänkt, att den i flera
väsentliga delar ännu är orubbad.
Efter denna öfversigt af statsförvaltningen i allmänhet skola vi nu
öfvergå till de särskilda delarna deraf, i den ordning de förekomma i
1634 års regeringsform.
Rättsväsendet.
I spetsen för rättsväsendet stodo hofrätterne, under hvilka enligt
regeringsformen hörde alla rättegångssaker, som antingen direkte lydde
under konungens dom eller drogos derunder medelst ordentligt vad.
De hade således att »döma konungens dom». För öfrigt ålåg dem att
öfverse underrätternes alla protokoll och domar samt att i lifssaker
sig förklara. En lifdömds benådning skulle dock alltid underställas
konungen, så framt han var närvarande. Från hofrätts dom fick ingen
vädja, men dock kunde hos konungen sökas revision.
Bland rikets fyra hofrätter var den år 1614 inrättade Svea hofrätt
i Stockholm den förnämsta, med riksdrotsen till president och 16
bisittare, hvaribland 4 riksråder, 6 af ridderskapet och 6 andre »lärde
och skickelige män», jemte underlydande sekreterare och notarier. Dit
hörde ock riksfiskalen, hvilken äfven var åklagare å regeringens vägnar.
Under Svea hofrätt hörde alla landskap inom Svea rike, äfvensom
alla personer, hvilka genom särskilda privilegier voro undantagne från
de öfriga hofrätternas domsrätt. Till denna hofrätt, såsom den
»förnämligaste», hänskötos ock stundom tvister mellan korporationer samt
sådana mål, i afseende å hvilka den domstol, hvarunder de hörde, icke
var bestämdt föreskrifven, äfvensom bisittare i de särskilda domstolar,
som tillsattes för politiska förbrytelser eller i andra svårare mål, van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
