Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rättsväsendet - Lagkommissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rättsväsendet.
345
hofrätt, samt borgmästaren i Stockholm Per Gavelius, sedermera adlad
med namnet Cederskiöld, äro de mest kände. Vid kommissionens första
sammanträde inför rådet fördes ordet af riksdrotsen Per Brahe, som
angaf hvilka punkter företrädesvis borde tagas i betraktande och
anmärkte, att förbättringar i synnerhet påkallades i rättegångsordningen;
men då i öfrigt ämnena voro så mångfaldiga och regeringen
öfverhopad med göromål, så öfverlemnades åt kommissionen att framlägga
hvad den ansåg vara mörkt i lagen eller hvad de särskilda ledamöterne
under utöfningen af domareembetet funnit böra rättas.
Kommissionens betänkande afgafs den 17 Mars 1643, affattadt i
24 kapitel, der flera brister i lagen och lagskipningen uppgåfvos samt
tillika föreslogs huru de på lämpligaste sätt skulle kunna afhjelpas. De
uppgifna bristerna i lagskipningen sätta oss i tillfälle att någorlunda
kunna bedöma dess dåvarande ståndpunkt. Bland både lagmännen
och häradshöfdingarne, hvilka företrädesvis skulle tagas från adeln,
funnos flere icke lagkunnige, som åtnöjde sig att uppbära inkomsterna af
sina embeten och låta göromål en bestridas af »lagläsare» eller jurister,
hvilka de sjelfve utsågo. Redan 1640 års lagkommission hade
föreslagit, att, då häradshöfdingarne voro inländske män och kunde
bedöma lagläsarnes skicklighet, de kunde få sjelfve utse dem, men att de
utseddes lagkunskap och förstånd dock borde pröfvas af vederbörande
hofrätt, som egde förordna dem, derest de funnos antaglige. Vore åter
någon häradshöfding utländsk man eller oskicklig att välja sig substitut
eller utrikes vistande, så borde hofrätten utse den lagläsare, som egde
förrätta hans tjenst. Förslaget förnyades af 1643 års lagkommission,
som yrkade dess utsträckning äfven till lagmännen samt tillika
anmärkte, att då lagmansting förr hölls en gång hvarje år, skedde det nu
endast en gång under tre är.
Regeringen synes ej varit rätt belåten med betänkandet och
anmärkte i synnerhet, att endast ett betänkande blifvit afgifvet och icke
fullständiga i lagstil affattade förslag till lagstadganden. Det fans
likväl dessutom en särskild anledning, hvarföre de ledande inom
regeringen och rådet ej voro nöjde med detta betänkande. Deri var
nemligen föreslaget, att syskonbarn skulle kunna, efter kongl. maj:ts särskilda
gifna tillåtelse, med hvarandra ingå gifte, och då just vid denna tid
mycket tal var om ett sådant mellan den unga drottningen och hennes
syskonbarn, Carl Gustaf, hvilket för ingen del var i det rådande
partiets smak, så gjorde äfven detta förhållande regeringen mindre
gynsamt stämd mot betänkandet i allmänhet. Kommissionens sekreterare
Bengt Baaz försäkrar emellertid i ett bref till pfaltzgrefven Johan
Casimir, att vicepresidenten Månesköld, som varit ordförande i
kommissionen, i allt svarat rikskanslern »träffligt dristigt, så att cancellarius
mycket commoverades».
Betänkandet blef emellertid öfverlemnadt till en mindre
kommission af fem personer, som varit ledamöter af den större, nemligen
Stjernhjelm, Stjernhöök, Ericus Olai, assessor i Svea hofrätt, Erik Bröms,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
