Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Krigsväsendet - Krigsmaktens styrka vid åtskilliga tidpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krigsväsendet.
253
endast, att år 1616, det första under Gustaf Adolfs regering, för
hvilket fullständig uppgift om svenska krigsmaktens styrka finnes, utgjorde
denna 711 man besoldningsryttare, 3,199 man landsryttare och 1,050
man rustningsryttare eller tillsammans 4,960 man rytteri. Fotfolket
bestod af ett värfvadt regemente om 1,466 man och 8 regementen
landsknektar om tillsammans 14,000 man, således hela styrkan, 15,466
man, hvartill kommo 500 man bysseskyttar (artillerister), som skulle
värfvas, samt 1,600 man båtsmän till besättningar å 24 örlogsfartyg
och å lådjorna i Peipus- och Ladogasjöarna. Hela svenska krigsmakten
år 1616 uppgick således till 22,526 man.
När Gustaf Adolf öfvergick till Tyskland år 1630, utgjorde den
inhemska svenska krigsmakten 38,500 man, utom artilleri, omkring
2,000 man, och omkring 3,000 man sjöfolk. Genom starka
vägningar, särdeles i Preussen, der de vinstgifvande tullarne dertill gåfvo
medel, bragtes de i svensk tjenst anstälda utländska truppers antal
till öfver 36,000 man, så att Sveriges krigsmakt då utgjorde i det
närmaste 80,000 man. Sveriges befolkning uppgick likväl den tiden,
inberäknad den i alla dess besittningar, endast till omkring 1 1/2 million,
och dock utgjorde svenska statsverkets kostnader för denna krigsmakt
nära 23 millioner kronor, om den tidens mynt beräknas efter nu
gällande penningevärde. Gustaf Adolf insåg ock omöjligheten af att
endast med Sveriges egna tillgångar utföra ett så omfattande krig. Då
det afsåg det protestantiska Tysklands befrielse från de katolska
makternas öfvervälde, lät han, efter att hafva med sitt eget rikes tillgångar
begynt befrielseverket, detta sedermera fortsättas till största delen på
Tysklands egen bekostnad. Andra året (1631) utfördes från Sverige
endast 12,000 man med en kostnad af 10 1/2 millioner kronor, och
under året 1632 utfördes icke öfver 3,000 man, då kostnaden nedgått
till 4 millioner.
Samma grundsats iakttogs sedermera äfven af förmyndarestyrelsen
under hela återstående delen af tyska kriget. Svenska statsverket
bekostade egentligen endast utrustningen och öfverföringen af svenskt
krigsfolk, för att ersätta eller aflösa de inhemska trupper, hvilka, till ett
antal af 15,000 à 18,000 man, till större delen utgjorde besättningar
i de fasta orterna närmast Östersjön, hvaremot sjelfva kriget fördes
hufvudsakligen med tyska soldater och tyska penningar, ehuru till en
stor del under svenska anförare. Så till exempel deltog intet enda
inhemskt svenskt regemente i det olyckliga slaget vid Nördlingen, så
menliga än detta nederlags följder i öfrigt voro för Sverige. Utan
denna omtanke af regeringen att skona de inhemska trupperna så
mycket som möjligt hade det för Sverige med dess dåvarande
befolkning och penningetillgångar icke varit någon möjlighet att så länge
fortsätta detta krig. Genom de ständigt förnyade utskrifningarna och
bevillningarna var det i alla fall högst betungande, i synnerhet för
allmogen, hos hvilken missnöjet dermed var både allmänt och i flera
afseenden väl berättigadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
