Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Krigsväsendet - Amiralitetskollegium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krigsväsendet.
253
verksamhet, vittna den under Clas Flemings och Erik Rynings ledning
nyskapade flottan och den förbättrade anordningen af båtsmanshållet.
Deremot synes kollegiets kamerala afdelning fortfarande varit mindre
tillfredsställande, emedan det tid efter annan erhöll från
räknekamma-ren påminnelse att klarera sina räkenskaper för flera år tillbaka, men
vanligen utan påföljd.
Sjöförsvaret erhöll under förmyndarestyrelsen en ännu
fullständigare omdaning än landtförsvaret. Det hade ock under de föregående
tiderna varit underkastadt flera vexlingar än detta.
Den skyldighet, som under hednatiden ålåg kustboerne att utrusta
fartyg till krigstjenst, ansågs fortfara äfven under den kristna
medeltiden, ehuru den mera sällan ifrågakom. Då Gustaf Wasa blef
Sveriges konung, var dess sjöförsvar i ganska bedröfligt skick. Hans eget
omdöme derom var, att man då »höll ganska ringa folk, endast en
hop skärjebåtar och annat prackeri, det hvarken hjelp eller tröst
medföljde.» Han nödgades derföre förhyra en flotta från Lübeck, men
under fortgången af sin verksamma regering gaf han svenska
sjöförsvaret den utveckling, att det kraftigt kunde medverka till värnandet
af landets sjelfständighet. Erik XIV tycktes vilja göra Sverige till en
sjömakt af första ordningen. En mängd nya krigsfartyg bygdes, ett
skeppsregemente af 6,000 man uppsattes och år 1566 förde Clas
Christersson Horn befälet öfver en flotta af 68 större och mindre
krigsfartyg, med 1,319 koppar- och 1,154 jernkanoner, och svenska sjömakten
var nu herskande i Östersjön. Under de följande konungarne blef
likväl sjöförsvaret åter vårdslösadt, till dess Gustaf Adolf begynte dess
återupphjelpande. År 1617 hade Sverige en flotta af 27 krigsfartyg,
utom 150 galejor och andra småfartyg, Af de förra hade likväl endast
5 en besättning af öfver 100 man och de öfriga allenast från 72 till
12 man, samt småfartygen öfver hufvud 4 man, så att hela
besättningsstyrkan uppgick till 1,977 man.
När sedermera under Gustaf Adolfs regering Sveriges
besittningar å andra sidan Östersjön mer och mer utvidgades, blef det ock
nödvändigt att i samma mån öka flottan för att säkrare kunna
upprätthålla förbindelsen mellan dessa och moderlandet. Gustaf Adolf
egnade också denna del af sin krigsmakt icke mindre omsorg än den
öfriga, och vid hans död utgjordes svenska flottan af 3 krigsfartyg med
besättningar från 160 till 114 man, 38 med sådana från 88 till 40
man, 12 med bemanning från 33 till 10 man, 24 strutsar med
tillsammans 292 mans besättning, 8 jakter med 56 man, 10 galejor med
125 man, samt 10 lådjor med 10 man. Befälet och besättningar
utgjorde tillsammans 3,450 man.
Kort före sin död hade Gustaf Adolf anbefalt skeppsbyggeriets
drifvande i stor skala, och det skedde äfven under Clas Flemings ledning
med sådan kraft, att vid granskningen af amiralitetets förvaltning år 1636,
då så mycket i öfrigt dervid var att anmärka, erkändes det »cum
admiratione (med beundran), att herr Fleming till pricka och ex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
