Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Statshushållningen - Räknekammaren - Generalbergsamtet, bergskollegium - Bergshandteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
Christina.
nom tillsättande af en inspektor, som skulle öfverse och ordna
landt-mätarnes inlemnade arbeten.
Äfven tullstyrelsen skulle egentligen lyda under kammaren, men
uppsigten deröfver hade genom särskildt uppdrag blifvit lemnad åt
Axel Oxenstierna, som ock i denna egenskap bar titel af kunglig
tulldirektör. Stora sjötullen i Sverige och Finland förestods 1643 af en
generaltullförvaltare med 110 underordnade tjenstemän.
Kammarens stat för 1644 upptager, utom riksskattmästaren, två
rikskammarråd och två kammarråd; en revisionskommissare med tre
assessorer; en generalkamrerare med två kammarförvandter, två
skrifvare, åtta bokhållare och åtta journalister; en krigskamrerare, som äfven
hade befattning med manufakturierna, hof- och stallstaterna; en
kamrerare för bergslagerna och myntverket; en för Sverige utom
bergslagerna, samt en för Östersjölandskapen, hvilka fyra kamrerare hade
hvardera under sig fyra skrifvare. Dessutom hörde till räknekammaren
ett kansli, med nio tjenstemän, räntekammaren, två kammarfiskaler, en
»liberiförvaltare» och landtmäteriinspektorn. Räknekammaren hade
sålunda då för tiden de åligganden, som nu tillhöra kammarkollegium,
statskontoret, kammarrätten och generallandtmäterikontoret.
I början af förmyndarestyrelsen hörde under räknekammaren
äfven de ärenden, som sedermera öfvergått till bergskollegium och
kom-merskollegium.
Gustaf Adolf hade i Februari 1630 utfärdat fullmakt för ett
gene-ralbergsamt, som skulle lyda under räknekammaren, men något sådant
förvaltningsverk kom dock ej till stånd förr än efter kanslerns
hemkomst, då i Februari 1637 fullmakt utfärdades för generalbergsamtet,
för hvilket Carl Bonde stäldes i spetsen, såsom dess »guvernör», och
detsamma blef oberoende af kammaren, så väl i vården af
bergsbruken som i sin myndighet öfver underlydande och i rättegångssaker, i
hvilka hänseenden det stod omedelbart under regeringen. Det egde
ock att i samråd med landshöfdingarne anordna nödiga medel till
bergs-verksanläggningar. En vår- och en höstsession skulle hållas i
Stockholm, men med särskild tillåtelse höllos de ock ofta i bergslagerna.
Sedermera utvecklade generalbergsamtet under Carl Bondes ledning en
liflig verksamhet och blef 1644 betydligt utvidgadt, så att det
utgjordes af guvernören, en vice president, en commissarius, som ledde
rättegångarne, en öfverbergmästare och tre assessorer. Bergslagen ordnades
i nio bergmästaredömen under generalbergsamtets inseende, och dettas
guvernör var tillika landshöfding i jernbergslagen samt dess vice
president Johan Berndes i kopparbergslagen. Af Christina fick detta
em-betsverk såsom bergskollegium år 1649 tillagdt enahanda myndighet
och värdighet som de öfriga kollegierna.
Bergshandteringen erhöll nu en synnerlig uppmuntran, och man
hängaf sig åt de mest lysande förhoppningar att derigenom för
Sverige skapa en verklig guldålder. Ständigt omtalades nya upptäckter af
koppar-, silfver- och guldmalmstreck, äfven ädelstenar och äkta perlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
