Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Adeln, dess privilegier - Skiljaktiga åsigter rörande dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adeln.
327
dödligt, skulle hela vakten blifva hängd. Då nedlade borgarevakten i
harmen sina gevär och stängde vakthuset; men om qvällen kommo
adelns tjenare med pipor och trumpeter, bröto upp porten, förstörde
allt hvad i huset fans och uppslogo i flera gatuhörn smädeskrifter mot
borgerskapet. Häröfver blefvo stadens myndigheter ytterligare
förbittrade, och Clas Fleming befalte stadsvakten ladda skarpt samt försvara
sig mot alla våldsverkare, hvilka de än voro. Kanslern uppkallade
både grefve Lewenhaupt och några andra ungherrar i kansliet och
bannade dem ganska allvarsamt, hvarefter rådet beslöt, att drabanter
skulle skickas till stadsvaktens förstärkning samt en galge resas på
Jern-torget till varning för fredsstörare *).
"! Ett tredje tvisteämne var grefvarnes och friherrarnes sträfvanden
efter utvidgade rättigheter. Flere ibland dem ville få alla bönder inom
grefskàpen och friherreskapen betraktade såsom frälsebönder, och
särskildt yrkade Brahe, att salpetergärden och byggningshjelpen inom
grefskàpen skulle tillfalla grefven i stället för kronan. Han hade ock år
1633 under kanslerns frånvaro skaffat sig förläning på dessa båda
skatters uppbärande; men på grund at 1636 års skattereglering
betraktade räknekammaren denna förläning såsom upphäfd och befalte
kronans fogdar indrifva dessa skatter inom grefskapet. Häröfver
klagade Brahe, som då vistades i Finland, hos rådet, men hans klagomål
ogillades, och kanslern förestälde Brahe, att i Sverige voro alla
adels-män hvarandras jemnlikar samt att grefveståndet, här nyligen stiftad t,
ej finge dömas efter främmande länders lag och sedvänja. Brahe blef
likväl vid detta tillfälle understödd ar Jakob De la Gardie, som sjelf
satte de grefliga anspråken rätt högt, och vid återkomsten från Finland
hugnades han med den omtvistade rättigheten. Äfven yrkade Brahe
att grefvar och friherrar borde hafva högre rang än andra adelsmän, men
kanslern, som, ehuru sjelf friherre, alltid satte sig emot de grefliga och
friherrliga anspråken, förklarade att rangen borde bestämmas efter
embetet, hvarigenom många anledningar till split och afund förekommes.
Äfven här framträder grundtanken i Oxenstiernas hela
uppfattning af adelns samhällsställning; adeln skulle stå högst i samhället,
icke genom sin börd utan genom sina tjenster mot detsamma, och det
embete, som utgjorde beviset eller belöningen härför, skulle bestämma
rangen, icke den af tjenster mot samhället oberoende börden. Ur
denna synpunkt klandrade han ock allvarligt bristfälligheterna i den
adliga ungdomens uppfostran. »Adelns barn», yttrade han 1636, »gå
nu här som andre plog- och bondebenglar.» Han fordrade af en
adelsman mångsidiga insigter, öfning i alla ridderliga idrotter, användbarhet
för hvarjehanda embeten och äfven någon kännedom i köpenskap. Han
framlade ock 1636 i rådet en plan för adelns uppfostran och
beredande till statens tjenst. Sedan de adlige ynglingarne gjort grundliga
studier vid universitetet, borde tillfälle vara dem beredt att. fullborda
sia bildning i hufvudstaden, på det de ej behöfde resa utrikes, der de
*) Se Fryxell, Berättelser uf svenska historien. -VXII: 100-^112. r ; .* .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
