Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Adeln, dess privilegier - Adelns tillväxt under förmyndarestyrelsen - Presterskapet, kyrkan och undervisningsverken - Presterskapets förhållande till de öfriga stånden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Presterskapet, kyrkan och undervisningsverken. 3 35
rätt, samt åtskillige af föregående konungar adlade, å riddarhuset
introducerade. Sedermera ansågs det vara »drägligare för kronan än
penningar och gods och äfven berömligt för landet, att det stärktes
med adel». I båda fallen öfverskred förmyndarestyrelsen sin
befogenhet, då adelskaps förlänande under omyndig konung var i
regeringsformen lika uttryckligen förbjudet som förläning eller försäljning af
kronans egendom. Någon tvingande nödvändighet synes här icke
varit för handen, såsom förhållandet varit åtminstone vid den första
försäljningen af kronogods, och adelskaps förlänande, som äfven medförde
minskning i kronans inkomster, emedan de nyadlades skattejord med
detsamma öfvergick till frälse, var så till vida skadligare, som det för
en blifvande konung alltid måste blifva svårare att ogilla ett adelskap
än att igenlösa försåld kronojord. Svårligen kan man förklara denna
förmyndarestyrelsens åtgärd annorlunda än såsom afsedd att gifva
adeln ökad styrka genom gamla ansedda slägter som nu deri upptogos,
samt att genom beviljandet af nytt adelskap visa att adeln icke var
ett slutet stånd, utan stod öppen för hvarje förtjenst. För högadeln
blef emellertid detta frikostiga förlänande af adelskap mer och mer
menligt, i samma mån lågadelns antal derigenom ökades, och det var
också lågadeln som i förening med de ofrälse stånden slutligen
störtade högadelns välde. Bland de introducerade eller nyadlade slägterna
finnas för öfrigt icke särdeles många som gjort sig något historiskt
namn eller på ett mera framstående sätt gagnat fäderneslandet, så att
äfven i det hänseendet var detta ingrepp i grundlagen icke lyckligt.
Dess skadligaste påföljd för adeln sjelf var emellertid adlandets
missbruk, som under Christinas regering skedde i ännu högre grad än
godsförsäljningens, samt mer än något annat undergräfde adelns
anseende. Det måste emellertid läggas förmyndarestyrelsen till last att
i båda fallen hafva föregått henne med sitt exempel.
Någon allvarsammare söndring hade ännu icke inträdt mellan
adeln och de öfriga samhällsklasserna. Adelns företräde erkändes, och
så länge den enligt Oxenstiernas uppfattning af dess pligt gick främst
äfven i verksamhet för fäderneslandet, kunde något egentligt adelshat
icke hos de andra samhällsklasserna utbilda sig. Dock finner man
redan under detta tidskifte en början till det öfvermod hos adeln, som
sedermera framkallade ett sådant hat åtminstone mot högadeln och
slutligen beredde dess fall.
Presterskapet, kyrkan och undervisningsverken.
Bland de ofrälse stånden stod under hela denna tid presterskapet
främst både i bildning och inflytande. De under Johan III:s regering
gjorda försöken att återinföra katolicismen hade åt svenska kyrkan
gifvit större enhet än den någonsin, egt, och under intet tidehvarf har
det religiösa lifvet i Sverige röjt så mycken kraft och allvar samt
religionens betydelse varit af alla samhällsklasser så djupt uppfattad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
