Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
Christina.
med 40 à 60 hästar och andra embetsmän i förhållande härtill. Allra
känbarast var denna börda i de mera glest befolkade landskapen.
Så klagade en socken i Ångermanland, att den hade 24 mil till sin
skjutsstation samt sedermera 10 mil åt ena och 5 mil åt andra sidan
att skjutsa! Också yttrade kanslern i rådet, att detta var ett både
»oskäligt, onödigt och öfvermåttan skadligt onus», som måste afhjelpas,
hvartill han ock efter bästa förmåga medverkade, men hvarvid han rönte
mycket motstånd både från sina embetsbröder inom regeringen och
rådet samt äfven från adeln och från bönderna sjelfva, som väl
önskade blifva befriade från denna börda, men ej ville underkasta sig den
årliga gärd som fordrades för att tillvägabringa en sådan befrielse.
Emellertid så nedtryckt än de krono- och skattebönders ställning
var, hvilka hade att omedelbart till kronan erlägga sina räntor, var den
dock afundsvärd i jemförelse med deras, hvilkas hemmansräntor voro
förlänade till krigsbefälets och krigsfolkets underhåll eller gifna eller sålda till
frälsemän. Ständiga klagomål förekommo huru dessa bönder tvungos
till olaga skyldigheter mot ränteinnehafvaren eller af honom
misshandlades eller fördrefvos från sina hemman. Värst synes det tillgått i
Finland, der före Brahes generalguvernörskap adeln tyckes hafva fått
förfara helt och hållet efter eget godtycke. Så fördes år 1636 klagan
af bönderna i tvänne finska socknar öfver en öfverste Hans Wrangel,
att han fängslat och med hugg och slag öfverfallit dem, igentäppt
deras fiskevatten, sjelf behållit den uppbörd som skulle gå till prester
och skolor, samt då en af dem hos kongl. maj:t klagat sin nöd, kastat
honom i Viborgs fängelse, drifvit honom från hus och hem samt
fråntagit honom allt det lilla han ännu egde qvar. Detta var dock ej ett
enstaka fall, ty likartade klagomål förekommo äfven öfver en Mats
Tönneson i Finland och en Henrik Månesköld i Södermanland. Till
hvilken påföljd dessa klagomål ledde känna vi icke, men att
skattebonden icke hos regeringen hade tillräckligt skydd i sina förhållanden
till ränteinnehafvaren, visar sig af regeringens år 1637 meddelade
beslut i en tvist mellan öfverste C. A. Sperling och skattebönderne på
Rådmansö, hvilka genom köp kommit under honom. De skulle
visserligen ej betungas utöfver sin skatterätt, men ock »utan gensägelse och
tr ed skos utgöra, utom årliga räntan, så många dagsverken och
skjutsfärder »som de efter sedvana och lofligt bruk pligtige äro». De skulle
ock bevisa honom, såsom sin rätte husbonde tillbörlig hörsamhet och
lydnad samt i motsatt fall icke undra att han »brukade husbonderätt
och välde i saken». Genom detta beslut fick sålunda frälsemannen
husbondevälde öfver köpta skattehemman, ehuru han i sjelfva verket
endast var berättigad till årliga räntan deraf, och genom att göra
dagsverks- och skjutsfärdsskyldigheten beroende af »sedvana och lofligt
bruk» lemnades tillfälle till ständiga tvister mellan frälsemannen och
skattebonden, hvarvid den förre hade vida lättare att genomdrifva sin
vilja än den senare.
Under sådana förhållanden, och när man tillika besinnar att frälse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
