Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas första regeringsår - Klagomål mot landshöfding Thure Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas f örsta regeringsår.
355
Hvad sålunda förekommit anmäldes följande dagen för drottningen
i rådet, då riksmarsken beklagade, att herr Thure icke visat någon
bättring, ehuru han ofta varit varnad, samt berättade huru en prest
beklagat sig hos riksmarsken öfver att herr Thure uttagit en af hans
drängar och satt honom i bondroten, men sedermera insatt samma
dräng i prestroten samt ålagt presten ioo daler godt mynt i böter för
det han ej bevistat utskrifningen. Både drottningen och rådet funno,
att herr Thure hade texorbiterat», och det beslöts, att han skulle
följande dagen förekallas och förmanas att göra afbön för riksamiralen och
förlika bokhållaren. Rådet sammanträdde då ock under drotsens
ordförandeskap, men herr Thure fans icke hågad att ingå på hvarken
afbön eller förlikning, ehuru både drotsen och marsken förestälde
honom att han felat och att det var för hans förnäma och goda slägts
skull, som man ej ålade honom svårare straff. Marsken lade honom
på sinnet, att sådana ord, som han hört af Hans Mårtensson, kunde
äfven en konung höra, samt att marsken sjelf sagt lika mycket till salig
konungen, då han disputerat med honom, och drotsen påminte, att här
i Sverige icke voro några lifländska bönder, utan lag och rätt så för
höga som låga. Herr Thure bad slutligen att få betänka sig och
afträdde, hvarefter rådet öfverlade, om man skulle råda honom att sjelf
uppsäga sin tjenst, men man tyckte det vore bättre, om sådant skedde
något senare.
Dagen derpå blef han kallad inför drottningen i rådet samt
förklarade sig villig till den honom ålagda afbönen och förlikningen, då
drottningen sade honom, att hon väl haft orsak till strängare förfarande,
men ville af undseende för hans väl meriterade slägt och svågerskap
låta saken falla. Herr Thure lofvade att icke mer så göra, och härmed
slöts saken för denna gången, men redan efter ett par månader fann
han sig föranlåten att begära afsked från sitt landshöfdingeembete. Både
drottningen och rådet visade sålunda vid detta tillfälle, att om man
ock af undseende för Thure Oxenstiernas slägtförbindelser icke ville
draga honom inför rätta, blef hans tilltag dock ej ostraffadt, och under
öfverläggningarna i rådet yttrades flera gånger, att ett exempel borde
statueras »till allmogens soulagement», hvilket visar, att man börjat
fästa något mera vigt vid allmogens omdöme nu än vid flera
föregående tillfällen, då ännu svårare tilltag af mäktiga eller högättade män
icke ledt till någon påföljd. Något annat embete blef icke heller
sedermera anförtrodt Thure Oxenstierna, som lefde ända till år 1669; men
år 1651 blef han, jemte sin yngre broder Johan och sina då aflidne
bröder Gustaf och Gabriel samt deras barn, för faderns förtjenster
upphöjd i grefligt stånd, med titel grefve till Croneborg.
Om Thure Oxenstiernas skiljande från sitt landshöfdinge-embete
snarare bör betraktas såsom en upprättelse åt allmogen än som en
åtgärd riktad mot Oxenstiernska partiet och slägten, kan detsamma
icke sägas om ett annat beslut, som af drottningen fattades i Februari
1645 och som tydligen utgick från henne personligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
