Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christinas första regeringsår - Gåfvor och förläningar af kronogods under året 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
Christina.
gåfvorna tillföllo medlemmar af adeln. Bland rådspersonalen erhöll
riksdrotsen en stor mängd gods i Småland, dem han förut haft i
förläning ; riksmarsken Sonnenbergs län å Ösel och exspektans på gods
inom Hapsals län i Estland, så snart de komme att tillfalla kronan;
rikskanslern Kongsbergs gård inom Åkers härad i Södermanland med
underlydande 343/8 hemman samt dessutom Södermöre i förläning
såsom grefskap; riksskattmästaren exspektans på godset Ruppin i
Finland ; Mathias Soop bättre vilkor å gods, honom förärade af
enkedrottning Christina, Carl IX:s gemål; Åke Axelsson Natt och Dag Lindö i
Åkers härad vid Mälaren; Knut Posse åtskilliga gods inom Dalby
socken, i72 hemman i Upland, några gods derstädes samt en tomt å
Munklägret (Kungsholmen) i Stockholm; Erik Ryning fyra hemman i
Upland; Per Sparre åtskilliga gods i Lifland, som han förut haft i
förläning, samt ett gods i Onsala socken; Lars Kagg flera gods i
Östergötland, Södermanland och Nerike; Carl Bonde gods i Tillinge socken,
samt Gustaf Oxenstierna exspektans på gods, som innehades af Hans
Dittmer.
Denna slösande frikostighet med gåfvor och förläningar är så
mycket anmärkningsvärdare, som man redan den 9 Juli 1645 beslöt
en ny försäljning af kronogods, i brist på andra tillgångar för
statsutgifterna.
Från engelska parlamentet, som nu var i öppet krig mot konung
Carl I, hade inkommit en skrifvelse med begäran om förbund med
Sverige. Frågan förekom i rådet den 2 Oktober och öfverläggningen
fortsattes den 3, då drottningen tillsade hvarje särskild ledamot att
yttra sin mening. De flesta tillstyrkte att anbudet borde afböjas eller
frågans afgörande uppskjutas, emedan man ej borde inlåta sig med
undersåtar i uppror mot sin konung och emedan parlamentet ej
erbjudit detta förbund förr än freden med Danmark redan var afslutad,
då man icke längre behöfde detsamma, hvarföre man ock borde göra
på samma sätt och ej ingå någpt förbund förr, än man såge hurudan
ställningen blef i England. Rikskanslern ansåg emellertid
parlamentets resning mot konungen icke kunna betraktas såsom ett vanligt
uppror, då felen här tydligen voro ömsesidiga, hvarför han tillstyrkte, att
man borde tillåta parlamentet att i Sverige få köpa hvad det ansåg
sig behöfva och här kunde erhållas samt äfven här få anställa
vägningar, hvarefter en svensk beskickning borde afgå till England för att
erbjuda Sveriges bemedling mellan konungen och parlamentet, sedan
man likväl först förvissat sig om de tvistande ville erkänna en sådan
bemedling. Detta förslag gillades af drottningen och blef äfven
regeringens beslut.
Sveriges förhållanden till utländska makter voro för öfrigt under
detta år oförändrade. Dock fortgingo de tyska fredsunderhandlingarna
med något mera alh’ar sedan freden med Danmark var afslutad, ehuru
det ännu tycktes komma att dröja länge, innan det tyska kriget kunde
bringas till slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
