Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Riksdagen 1649 - Öfverläggningar om Carl Gustafs erkännande såsom tronföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 164g. 135
Sedan hon afhört allas yttranden, sade drottningen, att hon nu
äfven ville anföra sina skäl. Hon hade under tre års tid icke låtit
någon dag gå förbi utan att betänka denna sak, erkände den vara af
stor vigt, men kunde icke inse hvad det skulle skada, att man
meddelade den åt ständernas utskott, då man i förra konungars tider
alltid plägat i så vigtiga frågor förbereda sinnena för det afgörande
beslutet. Icke heller kunde hon föreställa sig, att frågan om tronföljden
och om uppskjutandet af hennes förmälning skulle förorsaka ständerna
några bekymmer, då de helt naturligt måste falla på den tanken, att
drottningen icke tager någon annan till gemål, än den hon föreslagit
till tronföljare. För rådet och för ingen annan ville drottningen nu
säga, att hon aldrig ämnade gifta sig, men om det skedde, toge hon
dock aldrig hertigen förr än han vore förvissad om tronföljden, ty hon
ville ej göra hans hopp derom beroende af annans godtycke. Man
borde ock besinna, att regeringsformen endast var tillkommen för att
bestämma huru styrelsen skall föras till dess konung blifver myndig
eller när han är utomlands; men den hade icke blifvit af någon konung
underskrifven, mycket deri var overkställbart och den var ingen säker
grund att bygga på. Då sådana tankar i sammanhang med
tronföljden och hennes äktenskap löpa af och till bland folket, tyckte hon det
icke kunde skada att tala derom med utskottet och föreställa detsamma,
om det icke vore nyttigt att hertigen utsäges till tronföljare, på det, i
händelse af drottningens frånfälle, både han och riket kunde vara
betryggade. Hon såge gerna, om hon kunde öfvertala riksens råd att
härtill samtycka; hon ville sammankalla utskottet till påföljande dagen
och bad riksråden till dess att, hvar för sig, lugnt och lidelsefritt
öfver-väga om kraftigare skäl kunde finnas mot det af henne föreslagna
meddelandet, än hon anfört för detsamma.
Rådet medgaf nu, att frågan finge meddelas utskottet, men sade
sig icke vilja dertill råda, och riksmarsken begärde, att allt, hvad i
denna sak blifvit yttradt, måtte tagas till protokollet, på det, om i
framtiden någon fara deraf komme, riksens råd ej måtte kunna
beskyllas att hafva rådt till det, som icke varit drottningen och landet
nyttigt.
Dagen derpå, den 28 Februari, var rådet åter samladt hos
drottningen, då äfven ett utskott från adeln, preste- och borgarestånden
företrädde, för hvilket Bengt Skytte uppläste drottningens proposition
om hertig Carls förklarande för hennes efterträdare å Sveriges tron.
Landtmarskalken svarade, å adelns vägnar, att ståndet funnit intet
säkrare medel till rikets betryggande än drottningens giftermål, men
frågan om en tronföljares antagande vore så vigtig, att adelns
ledamöter i utskottet icke ansågo densamma böra denna gång meddelas
ständerna.
Enahanda var innehållet af erkebiskop Lenæi svar å presteståndets
och borgmästaren Nils Silenii å borgareståndets utskottsledamöters
vägnar..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
