Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Riksdagen 1649 - Öfverläggningar om Carl Gustafs erkännande såsom tronföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christina.
båda hertigarne, så hade visst en blodbadstuga blifvit i riket. Sådana
tider måste hvarje klok och försigtig man frukta af sådant, som nu
drifves.»
Rikskanslern hade äfven sagt sig väl minnas det tal, som salig
konungen haft till honom i Preussen, då konungen i Augusti 1627
blef skjuten i halsen och tänkte sjelf icke annat, än att han skulle dö.
Då han frågat kanslern hvilken ständerna skulle välja till Sveriges
konung i händelse af hans död, och kanslern svarat, det han icke
annat trodde, än att ständerna i sådant fall skulle anmoda pfaltzgrefve
Johan Casimir eller, i händelse af dennes frånfälle, hans son att blifva
Sveriges konung, skall konungen hafva svarat: »Gud bevare eder och
ständerna för sådana consilier, ty I mågen vare visse derpå, att om I
den ena dagen krönen endera af dem till eder konung, så lären I
några dagar derefter det visserligen ångra.» *).
Kanslern hade härefter begärt att få behålla handlingen till
eftermiddagen för att hafva bättre tid att begrunda densamma, och när
Tungel återkommit, hade kanslern sagt honom, att han nu, efter
no-gare öfvervägande, funnit saken af större vigt, än till äfventyrs många
kunna besinna, ehuru kloka de ock synas vilja vara. Så väl denna
sak som eljest hvad nu drifves af de tre lägre stånden gjorde honom
helt förbryllad. Han hade nemligen hört och förnummit, hurusom
presterskapet, borgerskapet och allmogen sammansatt sig att hårdt drifva
derpå, det stora gärden och dagsverkena måtte afskaffas samt alla
län-och gåfvogods återkallas; men han visste icke rätteligen hvilken till
sådan galenskap varit upphof eller rådgifvare, och hvem som mest
underblåste denna eld, hvilken han fruktade kunna i längden blossa
upp till en stor låga, om den icke i tid blefve med allvar och utan
oväsende dämpad och utsläckt. Ty finge ständerna denna gången i
sådana saker sin vilja fram, så skulle de helt säkert en annan gång
sjelfva taga något mera och tredje gången söka dela regeringen med
kongl. maj:t, hvarigenom både kongl. maj:t och riket skulle komma i
största fara och osäkerhet, efter som intet är för ett rikes styrelse
farligare, än när bönderne sig sammansätta, begynna att disputera
majestätsrättigheterna och tillvälla sig regeringen. Sådant praktiserades i
Christian Tyranns tid, då de tre lägre stånden upphetsades och
sammansatte sig mot adeln. Hvad derpå följde, det veta vi alle, och måste
*) Att Gustaf Adolf haft ett sådant yttrande, är högst osannolikt, då han
alltid visat Johan Casimir ett synnerligt förtroende, och dennes son vid den tiden
ännu ej fylt sitt tredje år. Lika litet sannolikt är, att Oxenstierna lagt dessa ord
i konungens mun, utan mera troligt synes, att de äro tillagda af Tungel, som i
allmänhet icke gjort sig känd såsom särdeles trovärdig och möjligen trodde sig,
genom att påbörda Oxenstierna denna påtagliga osanning, kunna skada honom hos
drottningen, på hvars befallning Tungel uppsatt denna berättelse. Allt sedan
kanslerns onåd hade nemligen Tungel, ifrig lycksökare hos Christina, tillhört hans
ovänner. Ett sådant antagande hindrar likväl icke, att det öfriga af Tungels
berättelse kan vara tillförlitligt, då det väl öfverensstämmer med Oxenstiernas kända
åsigter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
