Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Riksdagen 1650 - Partier inom adeln - Partiskrifter och oroligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen i6jo.
4
till ära, kongl, maj:t, fäderneslandet och oss allom till nytta och väl*
färd.» Strax efteråt kom ock bondeståndets sekreterare med begäran
att presterskapet ville hålla god gemensamhet med detta stånd samt
detsamma med råd och dåd bispringa, hvartill erkebiskopen svarade,
att han och hela presterskapet ville gerna hålla med dem samt uti alla
lofliga och tillbörliga saker dem med råd och dåd bispringa, allenast de
utförde sin sak med fog och beskedlighet. I det följande visade det
sig ock, att presteståndet stälde sig vida mer på böndernes än på
adelns sida.
Det dröjde icke särdeles länge, innan de tre ofrälse stånden blefvo
ense om, huru den kungliga propositionen borde besvaras, hvarföre de
begärde och erhöllo företräde hos drottningen den 18 Juli, då alla tre
ståndens ombud begärde lindring i sina besvär och framför allt befrielse
från utskrifning, samt bondeståndets dessutom, att de afhända
kronogodsen måtte återkallas. Drottningen svarade dem vänligt, medgaf
billigheten af att de fingo någon lindring i sina svåra bördor och lofvade
dem frihet från utskrifning, men anmärkte, att det torde blifva svårt
igenlösa kronans gods, dem man ej kunde på annat sätt återfå.
Bönderne ansågo äfven orätt, att adeln slagit under sig land tågsgärden och
hälften af andra krigsutskylder, hvilket drottningen äfven sade vara
obilligt och orätt, samt tyckte också det vara skäligt, att den, som mer
hafver, äfven mer gifver till rikets försvar, så att den fattige icke platt
utarmas och förtryckes. En bonde från Östergötland visade då henne
ett barkbröd, hvarmed de i hans bygd hade att nära sig, och
drottningen yttrade deröfver sin medömkan.
Detta de tre ofrälse ståndens tilltag att utan adelns deltagande
uppvakta drottningen väckte mycket missnöje på riddarhuset. En
deputation derifrån, anförd af Erik Oxenstierna, rikskanslerns yngre son,
afgick följande dagen till presteståndet och förehöll detsamma i ganska
allvarsamma ordalag, att det skilt sig från adeln samt sällat sig till
borgarena och bönderne. Dermed uträttades dock ingenting, utan presterne
så väl som de båda öfriga ofrälse stånden började nu göra åtskilliga
anmärkningar mot de adliga privilegierna. Bönderne anförde en mängd
klagomål öfver våldsamheter och orättvisor, utöfvade af adeln i
landsorterna, och yrkandet på kronogodsens återkallande blef alltmera
högljudt och allmänt. Oron och jäsningen spridde sig äfven utom
riksdagen samt ökades ytterligare af flera partiskrifter.
En sådan, kallad »fursteliga glasögon», innehöll en mängd häftiga
utfall mot adeln och anförde alla de särskilda anledningar till missnöje
mot detta stånd, man ansåg sig ega. Tillika had man att få öppna
drottningens förstånds ögon öfver den träldom, hvarmed frälseståndet
hotade landets alla inbyggare, och öfver det beroende, hvari det sökte
försätta sjelfva konungamakten. Man rådde drottningen att afskaffa
alla skadliga rådgifvare, ty den ena kråkan hackar ej ögat ut på den
andra; att akta sig för slösande frikostighet; att afskaffa främmande
seder och skådespel, hvilka emot Guds ord samt till förakt för Sverige
Siar täck t. Bäckström, Ber. nr Sv. -Hit t. V, 3 J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
