Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Den messeniska smädeskriften - Johan Messenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christina.
som föga hedrade de lärde herrarne. Vid ett tillfälle blef Messenius
så förbittrad, att han utmanade Rudbeck och sände bud efter sin värja
för att på stående fot utkämpa striden. Rudbeck svarade, att han
som prest ej kunde mottaga utmaningen, men hans broder Jakob
erbjöd sig genast att träda i hans ställe. Andra lade sig dock emellan
och Messenius aflägsnade sig; men hans hustru Lucia, som var af icke
mindre häftigt lynne än mannen, hade, när budet kom att hemta
värjan, skickat underrättelse om den förestående striden till Messenii
lärjungar, som voro ute på Kungsängen och lekte samt genast väpnade
sig med värjor och bössor för att försvara sin älskade lärare och
tillställa hvarjehanda ofog i staden. Uppträdet inberättades till
regeringen, en undersökning hölls och slutet blef, att båda de stridslystne
professorerne skildes från universitetet. Messenius blef assessor i Svea
hofrätt (1614) och Rudbeck hofpredikant hos Gustaf Adolf samt
sedermera biskop i Vesterås.
Messenius hade ej länge varit i Stockholm, innan han invecklade
sig i nya tvister. Först gjorde han anspråk på några gårdar, dem
hans svärfar Arnold Grothusen förut innehaft, men hvilka Carl IX
gifvit Chesnecopherus. Gustaf Adolf ville ej återkalla sin fars gåfva,
men erbjöd andra hemman i stället, hvilka Messenii hustru afslog, och
dervid förblef det. Dock skänkte konungen Messenius ett hus i
Stockholm, hvilket Grothusen förut innehaft.
Redan innan denna tvist var slutad, hade Messenius börjat en
annan med Erik Tegel, hvilken han prisat och smickrat, så länge
Carl IX, Tegels beskyddare, lefde. Nu påstod Messenius, att en mängd
husgeråd, hvilka Carl IX skänkt Tegel, som uppgifvit att de tillhörde
Sigismund, i sjelfva verket varit Grothusens, hvarföre Messenius
fordrade dem tillbaka såsom sin hustrus tillhörighet. Tegel blef ej
svarslös och rättegången fördes med yttersta bitterhet å ömse sidor.
Slutligen ålade Gustaf Adolf båda parterna tystnad, men ehuru
rättegången nedlades, fortsattes fejden medelst utgifna skrifter fulla af äreröriga
beskyllningar, i hvilka ingendera gaf den andre efter.
Så fortgick det till dess under våren 1616 en viss Jöns Hansson,
vanligen kallad Jöns Papista, blef, jemte några andra, öfverbevist om
förbuden brefvexling med den fördrifna grenen af Wasahuset samt att
hafva infört och kringspridt flera nidskrifter mot Carl IX och Gustaf
Adolf. Äfven Messenius hade blifvit angifven såsom delaktig i dessa
stämplingar. Han skulle till Polen hafva utsändt flera vigtiga
handlingar, hållit hemliga sammankomster med några i Stockholm gömde
katoliker och andra missnöjda, hafva genom nämnde Jöns Papista tre
särskilda gånger sändt bud till de polske Wasarne och uppmanat dem
till fiendtligt infall i Sverige m. m. Messenius åter påstod, att han
skrifvit till Polen endast i enskilda angelägenheter samt genom Jöns
Papista sökt återbringa till Sverige några historiska skrifter, hvilka
biskop Brask fordom medfört till Danzig. Han blef emellertid
öfverbevist om förbuden brefvexling och att i ett af sina bref hafva försäkrat, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
