Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Den messeniska smädeskriften - Rättegången mot Messenierne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 4oo
Christina.
igen och att hertigen måtte blifva arffurste; men något upproriskt ord
hade Messenius aldrig af honom hört. Man åtnöjde sig ock med att
affordra herr Christopher en dylik förbindelse, som förut ålagts
borgmästaren Nils Nilsson, och nyårsaftonen fick han åter resa hem till
de sina efter en allvarlig förmaning att taga sig till vara för framtiden.
Den 19 December var hela rådet församladt och det blef då tal
om hvad man skulle göra med båda Messenierne. Drottningen ansåg
sjelfva smädeskriften icke böra bekantgöras, »emedan det skulle intet
tjena sig, att gemene folket vet af sådana saker». Domen borde blifva
att den gamle Messenius miste hufvudet, hvilket borde på påle
uppsättas, men sonen skulle rådbråkas och steglas, samt deras sköldebref
sönderskäras. Beslutet blef dock, att undersökningsprotokollen skulle
öfverlemnas till Svea hofrätt med ett memorandum till fiskalens
efterrättelse, att den yngre Messenius författat och skrifvit en grof,
otillbörlig smädeskrift, af hvilken han sändt ett exemplar till hertig Carl,
deruti han skändeligen angripit så väl förmyndareregeringen som kongl.
maj:t sjelf, jemte hennes äldsta och förnämsta råd och ministrar, till
heder och ära, samt gifvit sådana råd, som skulle leda till oenighet
och missförstånd mellan drottningen och arffursten, och åstadkomma
buller och uppror i landet; äfvensom att den äldre Messenius, ehuru
han nekat att han hvarken skrifvit, dikterat eller befalt denna
smädeskrift, likväl försett och likasom ingjutit i sonen denna skrifts innehåll;
åtminstone med det tal, han med en och annan och särdeles med
denne sin son fört om ställningen i riket, så väl sonen som många
andra, så förgiftat, att de kunnat fatta misshag till den närvarande
regeringen och ständerna deraf uppviglas till uppror, buller och oro;
hvarföre och emedan allt detta var stridande mot den trohetsed både
fader och son gemensamt med rikets alla ständer och undersåtar till
kongl. maj:t aflagt, så väl som mot den särskilda edliga förbindelse
fadern afgifvit, alltså begärdes en rättvis och mot sakens grofhet
svarande dom.
Denna dom afkunnades ock redan följande dagen, den 20
December, och lydde mot den äldre Messenius, att »alldenstund han mot
sin rätta öfverhet icke, såsom honom bort, sig förhållit och sjelf
be-känt sig döden värd vara, alltså dömes han, androm vrångvisom och
obetänktom till sky och varnagel, att under svärd mista lifvet»; samt
mot den yngre Messenius, att »då han blifvit beträdd med en
upprorisk, grof och ohörlig smädeskrift, hvilken han sjelf uppsatt och
skrifvit, hvarigenom mot hennes kongl. maj:t, hans kongl, höghet samt
Sveriges rikes undersåtar tumult och uppror kunnat uppstå; alltså
kan han icke benådas, utan skall, androm varnartigom till sky och
varnagel, straffas såsom en riksens förrädare och först mista högra
hand sin, sedan halshuggas och kroppen med hufvudet på fem stegel
läggas och handen sedan naglas vid kåken.» *)
>) Jfr »Handlingar rörande rikshistoriografen Arnold Johan Messenii och des»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
