Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Riksdagen 1652 - Riksdagens sammanträdande - Preste- och borgareståndens förlikning med adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 4oo
Christina.
väl nödvändigt att under året 1652 sammankalla en allmän riksdag,
emedan vid den senaste skatterna blifvit beviljade endast för åren 1651
och 1652. Riksdagskallelse utfärdades således, och den 16 Oktober
1652 sammanträdde ständerna i Stockholm. Landshöfdingen i Nerike
Christer Carlsson Bonde var landtmarskalk, erkebiskop Lenceus talman
för presteståndet, borgmästaren i Stockholm Erik Holm för
borgare-och bonden Nils Larsson från Blidsbergs socken för bondeståndet.
I den kungliga propositionen tillkännagafs, att riket visserligen var
i fred eller stillestånd med alla makter, men att verldens, kristenhetens
och i synnerhet de oss närmast belägna staters tillstånd vore sådant,
att »den, som det med seende ögon, så ock gudfruktigt och förståndigt
hjerta, anser, måste hisna och sucka dervid, icke allenast af medlidande
mot andra vänner, som under tryck och bedröfvelse äro, utan ock af
fara och räddhåga för sig sjelf och de sina, så ock fäderneslandets olycka
som så när elden ligger och lätteligen kan deraf fattas». Polen var
genom inbördes tvedrägt och krig mycket försvagadt; England och
Nederländerna hade med hvarandra råkat i ett svårt sjökrig, till förderf
för deras så väl som andra nationers handel, hvilket redan begynt
sträcka sig till Öresund och Östersjön och torde utsträckas än vidare;
Frankrike led af inre oroligheter, deraf äfven Spanien hade sin del, och
Portugal var icke heller utan fara. Man hörde ock mycket af turken,
hvars anslag rörde riken, som ej äro från oss fjerran belägna, så att,
när man betraktade de oss närbelägna stater, vore elden så starkt tänd,
att lågan snart kunde slå öfver till oss. Då alla grannländerna stälde
sig i vapen, efter som hvar och en bäst kunde och förmådde, hade
äfven vi vigtig orsak att se oss före, och ehuru kungl. maj:t gerna
förskonat riksens ständer från denna riksdag, i anseende till den hårda
och sjukliga tiden, hade likväl rikets tillstånd och de farligheter,
detsamma från ett eller annat håll kunde hota, gjort det för kongl. maj:t
till en pligt att derom underrätta riksens ständer, på det att de måtte
kunna krafteligen med råd oeh hjelp kongl, maj:t bispringa. Ständerna
anmodades för den skull dels att medgifva ny utskrifning till att
förstärka härens och flottans manskap, dels ock att bevilja de medel, som
erfordrades så väl för krigsmakten som ock för rikets öfriga behof.
Slutligen omnämndes äfven den så ofta återkommande frågan om
friskjutsens utbytande mot skjutsfärdspenningar. En ny skjutsfärds- och
krögareordning hade blifvit upprättad, men drottningen ville, att
ständerna skulle öfverse och yttra sig om densamma, innan den påbjöds
till efterlefnad.
Oppositionen i preste- och borgarestånden tycktes nu vara
förstummad, och dess förre ledare saknades. Hvarken Terserus eller
Christopher i Fors funnos under denna riksdag bland presteståndets
ledamöter, borgmästaren Nils Nilsson var afskedad och stadsskrifvaren
Skunck förflyttad till annat embete. Erkebiskopen förmanade
presteståndet till tysthet uti allt hvad som sades inom lyckta dörrar, så att
det icke utfördes eller komme till de andra ståndens kunskap, hvarige-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
