Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Riksdagen 1652 - Riksdagsbeslutet - Christinas sista regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
Chr is tina.
eller skatte, samt dessutom 2 öre silfvermynt, hvarefter egaren eller
krögaren skulle densamma underhålla och bättra. Skatteböndernes
dagsverksskyldighet till frälsemän, som genom en kunglig förordning af
den 26 Augusti 1651 blifvit bestämd så, att frälseman, hvilken
antingen för penningar eller gjorda tjenster bekommit gods af kronan, icke
var berättigad att af skattebonde erhålla flera än 18 dränge- och 9
ökedagsverken om året, blef nu ytterligare lindrad, så att helt
skattehemman ej behöfde utgöra till frälseman mer än 12 dränge- och 6
ökedagsverken under loppet af ett år.
Huruvida denna lindring gjort bondeståndet villigare att biträda
riksdagsbeslutet, hvarigenom allmogen underkastade sig för de båda
nästföljande åren strängare utskrifning än året förut och äfven å nyo
åtog sig den år 1650 eftergifna boskapsskatten, eller på hvilket annat
sätt ett sådant biträdande utverkades, finnes icke uppgifvet. Ej heller
finner man ståndet hafva vid denna riksdag till drottningen inkommit
med någon påminnelse om kronogodsens återbringande under kronan.
Att åsigterna om en sådan åtgärds nytta och nödvändighet voro hos
detta stånd oförändrade, kan man likväl taga för afgjordt; men det
hade nu icke, såsom vid den föregående riksdagen, att stödja sig vid
preste- och borgarestånden, icke heller någon uppmuntran från
regeringen, och i saknad häraf synes det icke hafva förmått göra sin röst
hörd eller ens hafva vågat att låta den höras. Inom preste- och
borgarestånden var, såsom redan är nämndt, oppositionen förstummad och
dess förre ledare aflägsnade. Att det öde, som träffat de båda
Mes-senierne, och den undersökning, som under rättegången mot dem
företogs med oppositionsledarne, icke oväsentligt härtill bidragit, är ganska
sannolikt, men i allmänhet synas de ofrälse stånden ännu icke hafva
hunnit den politiska utbildning, att de vågat träda i opposition mot
adeln och regeringen förenade. En sådan förening var nemligen nu
åter ingången och ledningen af regeringens beröring med ständerna å
nyo anförtrodd åt Axel Oxenstierna, hvarföre denna också var en helt
annan, än när den var öfverlemnad åt Magnus De la Gardie och
Bengt Skytte.
Christinas sista regeringsår.
Christina hade förlikt sig med högadeln, Axel Oxenstierna åter
öfvertagit ledningen af regeringsärendena, och det förnyande af
uppträdena vid 1650 års riksdag, man befarat vid den följande, hade
uteblifvit. Missnöjet fortfor emellertid, och drottningen gjorde ingenting
för att minska det. Lifvet vid hofvet blef allt mera öfverdådigt,
gunstlingarne allt flera och slöseriet hade ingen annan gräns än bristande
tillgångar. Nu, såsom förut, hade gunstlingarne största fördelen deraf,
och ju flera de blefvo, desto mera anlitades rikets tillgångar för att
kunna gifva dem ständigt förnyade prof af drottningens aldrig
tröttnande frikostighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
